LHC-ikonen om nya livet: "Har det bra nu"

Ni har säkert sett att Sporten under den senaste veckan har rankat de 35 bästa spelarna i Linköping HC:s historia.

I topp: Magnus Johansson.

– Jag ska inte säga att jag tyckte att det var skönt att sluta, för jag trivdes som fisken i vattnet när jag höll på, men jag känner verkligen att jag har det bra nu. Mer tid för annat. Mer avslappnat. Mer träning för att det är skönt, säger 46-åringen när vi ses utanför Saab arena.

Han ser ut att må utmärkt.

Det ska sägas direkt.

Innan vi slår oss ned på bänken slår mig tanken att ”vad sjutton finns att skriva som jag inte redan skrivit under alla dessa år?”. Jag är så gammal – eller rättare sagt: vi är båda så gamla – att han fram tills han lämnade isen för några år sedan funnits med under hela mitt yrkesliv. 

Många möten och artiklar har det blivit.

Från debuten i LHC:s A-lag mot Karlskrona i division 1 1990 till slutkapitlet i Skellefteå efter en förlorad SM-semifinal på påskdagen 2015. Det blev 25 A-lagssäsonger i framförallt LHC (795 matcher och 472 poäng!), men även i Frölunda, Langnau, Chicago, Florida och Atlant.

Inte att förglömma: både VM-guld och OS-spel med Tre Kronor.

Mr LHC?

Utan någon som helst tvekan.

Numera jobbar han med ledarskap, företagsutveckling och föreläsningar, är investerare och delägare till padelhallen i Linköping, ägnar mycket tid till ”Tappra barn”, är styrelseledamot i LHC och ungdomsledare i Hjulsbro.

Han säger:

– Jag känner mig absolut inte stressad utan tycker att jag har det lugnt och behagligt. Under hela min karriär sysslade jag med lite annat och det gjorde att jag var ganska redo när jag väl slutade. Jag tror att det är viktigt att du har någon form av plan. Det kan vara en plan att du ska göra en plan, men bara att du inte står där en dag och inte har en aning. Då blir det tufft, tror jag. 

Många vittnar om bekymmer när rampljuset släcks och att det är lätt att tappa sin identitet.

– Jag kan förstå det. Det är nog lite samma sak med dem som går i pension. Identifierar du dig själv som hockeyspelare  eller med någon annan roll och inte så mycket mer så blir det svårare.

I coronatider blir det av förståeliga skäl mer sällan, men annars föreläser Johansson mycket tillsammans med framgångsrike fotbollstränaren Håkan Ericson. Profilerna berättar om sina erfarenheter från idrotten och pratar om jaget före laget för att på så sätt skapa framgångsrika lag.

– Det finns massor att göra. Många företag har problem, sjukskrivningstalen ökar och mycket handlar om mental ohälsa. Är det för otydligt vet inte människor vad som förväntas av dem. Många går och oroar sig. Gör jag tillräckligt, är det någon som ser mig, betyder det något att jag är här eller kan man bara byta ut mot mig? Med annat ledarskap kan göras en stor förändring.

Ishockey och ledarskap – det låter som en framtid som tränare.

– Ja, egentligen vore det ganska naturligt. Det skulle vara intressant. Nu skulle det inte fungera med mindre barn och en fru som är elitidrottare, men inte omöjligt att jag om ett antal år närmar mig den typen av uppdrag.

Tills vidare får han nöja sig med en styrelseplats med stort sportsligt fokus i SHL-klubben.

– Jag håller kontakt med ”Pajen” (Niklas Persson, general managern) och bollar en del med Roger (Ekström, ordföranden) i sportsliga frågor. Jag gillar riktningen som vi har nu, säger Magnus Johansson.

Vad gillar du?

– En större kärna med svenska spelare. Ett krävande ledarskap med Bert Robertsson i spetsen. Passionen. Att klubben ser sig som en större del av samhället och under de senaste åren kommit närmare medborgarna.