Magnus Johansson var första Linköpingskillen i världens bästa hockeyliga – under en säsong med Chicago och Florida.
Nu, femton år senare, är pantrarna från soldränkta Fort Lauderdale, framme i sin andra Stanley cup-final.
Med Gustav Forsling – som i Linköping slog igenom i samma backpar som ovannämnde Johansson – som en av stjärnorna.
– Det är stort och ruggigt svårt att ta sig hela vägen till final. Det finns många fantastiska spelare som aldrig fått chansen och att Gustav nu har nått dit känns riktigt kul. Inte minst med den stil som han har. Härligt att en så ödmjuk och lågmäld kille får framgång. Man såg direkt att han hade något speciellt, säger Magnus Johansson.
Han värvades från Chicago, gjorde tio poäng på 27 matcher för klubben som då inte ens gick till slutspel.
– Då kändes det rätt långt till framgångarna nu. Men strax efter att jag varit där gjordes en del förändringar på managementsidan och sedan dess har det blivit allt bättre. I fjol var man bäst i grundserien, men åkte ut direkt i slutspelet. Nu har det varit tvärtom.
– Jag minns att det var lite ljummet intresse förutom när lag från Kanada och New York var på besök. Men tydligen var det ett ruggigt drag i samband med finalen tio år tidigare. Jag hade en bra tid där och fick spela mycket. Florida ville att jag skulle vara kvar, men de hade för många backar på kontrakt, säger 49-åringen.
Hur går det i finalen?
– Det känns väldigt öppet. Vegas ser starkt ut, men har inte gått till final än. Jag hoppas på Florida.