Vore jag elakt lagd skulle jag skriva att Linköping HC:s insats mot Leksand höll ungefär samma klass som Oscar Zias programlederi och de så kallade försöken till skämt på hans manuskort i Melodifestivalen senare under lördagskvällen. Vad som var sämst får ni avgöra själva.
Ska man för LHC:s del leta efter det mest positiva inför fortsättningen så är det att åtta av tretton återstående matcher spelas på hemmaplan. Med publik på läktarplats. Med det i ryggen borde det samlas ihop de tio-tolv poäng eller så som krävs för att inte riskera att hamna under kvalstrecket.
Det är två och en halv vecka till mötet med Växjö och jag utgår från att det kommer att satsas hårt på kampanjer och billiga biljetter – det stödet kommer att behövas.
LHC får hoppas på att det stämmer med borta värst och hemma bäst. Om det hittas tillbaka till formen under uppehållet och om korten spelas rätt i hemmamatcherna kan det till och med sluta med slutspelshockey i Saab arena. Men då måste, utöver Timrå och Djurgården, även Brynäs och Malmö hållas bakom.
Det kan absolut gå. Men det kan absolut inte gå med insatser som den här.
Nu undrade jag mest vart försvarsspelet tog vägen. Det sa det mesta att Marcus Högberg faktiskt svarade för rätt många vassa parader. Ändå åtta insläppta mål (ett i tom bur). Åtta! Det kunde ha varit ännu mer och det är inget gott betyg för de övriga. Heller. Hemmastjärnan Mikael Ruohomaa dunkade in tre mål från samma tekningspunkt samtidigt som exempelvis LHC-diton Broc Little inte ens gör mål på hundraprocentiga chanser just nu.
Det har i vinter oftast spelats med konsekvens, noggrannhet och defensiv koll. Den här veckan har inte mycket funnits kvar. En missad målchans eller passning här, en onödig utvisning eller misstag där – och så ett baklängesmål som snabbt följts av fler. Med sådana här kollektiva kollapser under delar av matcher vinner du inte många gånger i den här serien. Om ens någon. Det var ett försök till vändning i andra perioden, men blev inte mer än tillfälligt stopp på blödningen.
Efter 39 matcher i fjol hade LHC hade 40 poäng.
Nu?
50.
Det är för tidigt att prata om ökat stresspåslag, men det känns inte lika tryggt längre. Samtliga bottenkonkurrenter har spelat betydligt färre matcher och om jag varit i Klas Östmans kläder hade jag känt ett visst flås. Efter fyra raka bortaförluster, taskigt spel och tung frånvaro kommer uppehållet lägligt. Det går inte att leva på att andra lag också förlorar.
Det handlar om att plocka sina poäng och faktiskt göra det som man kommit överens om att göra.
LHC behöver ladda om, samla kraft och hitta tillbaka till sig själva.