Efter en stark säsong i KHL-laget Admiral Vladivostok var det ingen hemlighet att Markus Ljungh i vintras och våras hade siktet inställt på att fortsätta utomlands. Men så kom coronan, förändrade en hel värld och. . .ja, nu står vi efter avklarad fredagsträning i Saab arena och pratar inför Linköping HC:s hemmapremiär mot Växjö.
29-åringen – han fyller 30 tidigt på andra sidan nyår – ser ut att längta dit.
– Skönt att få spela match igen. Frustrerande att vi inte fick någon poäng med oss mot Rögle senast. Det kunde ha gått hur som helst, men det var några saker som vi borde ha gjort bättre. Vi får ta första vinsten nu istället. Viktigt med en bra start, för att få självförtroende och för att alla ska känna att vi är bra, säger Markus Ljungh.
Samtliga sportchefer i SHL-hockeyn ville förmodligen ha hans namnteckning på kontraktet, men det var LHC:s Niklas Persson som fick det. Ljungh skrev på för tre år och fick bra betalt för det. Nu är centern en av dem som ska leda laget på vägen uppåt i tabellen.
– Formen känns bra. Det går åt rätt håll, säger han.
Många spelare som återvänt från Ryssland har haft det tufft.
– Ja, jag förstår vad du menar. Men jag har inte varit borta så länge och jämfört med lagen i Sverige som jag varit i tidigare är det ganska likt. Prio ett är hårt jobb. Bara att rätta sig efter spelidéen och komma in i den så fort som möjligt. En hel del sitter ändå i ryggmärgen.
När pandemin slog till med våldsam kraft tog han efter moget övervägande beslutet att vända hem. Ibland får tryggheten komma före äventyret. När världen fortsatt ser ut som den gör blir han alltmer övertygad om att han gjorde rätt.
– Det är tryggt och skönt att vara hemma, det får jag säga. Sverige är alltid Sverige. Förra året var ett äventyr och jag ångrar absolut inte att jag tog chansen. Men nu är läget fortsatt ovisst och det känns verkligen som vi gjorde det rätta. Man får ha den största respekt för vad som händer i världen.
Han har basen kvar i Västerås, men har lägenhet i Linköping och senaste veckan har hela familjen varit samlad. Det blir en del pendlande, men inte i närheten av hur det var i fjol. Vladivostok ligger så långt österut det går att komma i Ryssland, borta vid Stilla havet och nära både kinesiska och nordkoreanska gränsen. När klockan är tolv på dagen i Sverige är den nio på kvällen i Vladivostok.
– Man får hitta bra tillfällen att träffas. Jag åker hem när jag kan, de kommer hit när de kan. Vi var en hel del ifrån varandra förra året, så vi får försöka att ta igen det. Tråkigt att vara borta från familjen, det tycker nog alla, men man måste jobba och även ha respekt för att dottern just börjat i förskoleklass, säger Markus Ljungh, som mot Växjö fortsätter att driva en kedja med radarkompisen Patrik Lundh och Henrik Törnqvist.
Inte ovanligt så här års har mycket av hockeysnacket handlat om domarnas nya bedömning, med mer eller mindre nolltolerans mot slag och andra spelförstörande moment.
Markus Ljungh gillar det.
Han blir tyst i några sekunder innan han säger:
– Det kommer att bli mer mål och det gynnar lag som är kreativa. Jag tror att det är rätt väg. Men alla är så vana vid andra regler och det är en större skillnad än vad de flesta tror. Det gäller att lära sig, men när det går fort och adrenalinet pumpar är det inte alltid det så enkelt. Det lag som snabbast hittar rätt kommer att ha en stor fördel.