Det var efter en match i SDHL-hockeyn sent i höstas som 19-åriga LHC-stjärnan lutade sig mot väggen utanför omklädningsrummet och sa:
– OS...det är min största dröm. Jag har tänkt på sen jag var liten och det är därför som jag gör allt som jag gör till vardags. Äter, dricker, sover, jobbar och tränar. Inom ishockeyn finns inget större och det skulle vara väldigt häftigt att få uppleva det.
Nu är hon där.
På OS.
I Peking.
– Det är väldigt svårt att ta in att vi ska spela OS om några dagar. Nu är vi mest här på hotellet och i ishallen och...ja, det är vi vana vid. Så man förstår det nog inte riktigt än. Men jag hoppas att det kommer. Det gör det säkert, säger Linnea Johansson när Sporten når henne strax före läggdags kinesisk tid.
Genom fönstren på lägenhetshotellet i den gigantiska OS-byn har hon utsikt över flera av de stora arenorna där tävlingar ska avgöras och medaljer delas ut under de närmaste veckorna. Damkronorna – där även lagkompisen Jessica Adolfsson finns med – har varit på plats sedan i slutet av förra veckan och spelar sin första match mot Japan på torsdag.
För Sporten berättar Linnea Johansson om livet i OS-bubblan:
– Vi rör oss fritt i OS-byn, men det är bevakat och strukturerat. PCR-tester varje dag. Handskar på i samband med mat som serveras av personal som ser till att vi inte tar i maten själv. Första dagarna var det ganska tomt här, men nu har det fyllts på rejält. Det är smockat i matsalen och folk har börjat att dekorera sina fasader på husen. Det är häftigt.
Det blir inga svängar in till stan och selfies på Himmelska fridens torg.
– Nej, vi får nöja oss med OS-byn. Här finns faktiskt ett shoppingcenter med några butiker, någon frisör och lite annat. Vi är mestadels på arenan och i lägenheten. Det blir inte så mycket tid över. Det känns som om vi varit här ganska länge, men det har vi inte.
Uppladdningen inför mästerskapet har varit exceptionell med rädslan för att bli covidsjuk i takt med den galopperande spridningen av omikron. Oron finns där. Hela tiden. Trots vidtagna åtgärder är väntan på testerna ofta en plåga.
– Det tar någon timme innan du får svar. Är det negativt hör du ingenting. Självklart är det alltid nervöst att vänta, säger Linnea Johansson.
Formen?
– Jag avslutade bra i LHC och kom in med en skön känsla. Sen är det något helt annat med den mindre rinken. Du måste ta snabbare beslut och spela rakare, men det är bara att vänja sig vid det.