Före matchen mot HV 71 häromsistens sprang jag på LHC-ikonen Mike Helber, som numera är tillbaka och jobbar med annat i svensk hockey. Om många med sympatier för LHC är oroliga verkade mångåriga spelaren och klubbdirektören lugn.
– Det här laget är för bra att sluta så långt ned i tabellen. Det är jag säker på, sa Helber.
Så, vad blir det då?
-- Jag skulle säga sjua. Ante (Karlsson, nye tränaren) får mycket beröm och ett nytt kontrakt på två år till. Så tror jag att det blir.
Helber var med den gången Pär Arlbrandts skridsko räddade klubben från ett otäckt kval – tänk att det är över tio år sedan nu – och vet hur pressande och ångestfylld situationen kan vara.
Skillnaden nu är att faktiskt halva säsongen återstår och att det finns mer tid att hitta rätt.
Å andra sidan: du behöver inte sätta upp fingret i vädret för att inse åt vilket det har blåst på slutet.
Motvind.
Som bara den.
Nu kom första segern på alldeles för länge, nu kom första poängen i december och nu blev det ett gott slut.
Till slut.
Men LHC får trots allt fira nyår på kvalplats och måste fortsätta att hitta sätt att vinna. Igen och igen och igen. Det var två sällsynt viktiga poäng i Malmö, men jag vill allt se mer innan jag drar några växlar och ens tänker tanken att blåsa någon fara över. Det här kommer att bli en rysare med många lag inblandade.
Det är det enda som känns säkert.
– Jag gillade jobbet som Ante gjorde med Timrå när de fick kvala. Vi träffades ganska ofta under de veckorna. Han påminner mycket om Harald Lückner. Det är samma typ, sa Mike Helber.
Nu behöver alltså Karlsson göra det som Lückner gjorde med LHC. Hålla laget undan ett riktigt otäckt kval. Den här gången var det ett tydligt fokus på defensiven som avgjorde. Jag gillade ökad noggrannhet, färre misstag, fler täckta skott och att fler verkligen gjorde allt för att vinna.
Mer sånt.
Det kommer att behövas framöver också.
Det hade varit lätt att falla ihop efter sena hemmamålet till 2–1, men Henrik Törnqvist kvitterade snabbt och förlängningen kunde ha slutat hur som helst innan Linus Hultström avgjorde. Det var fler som offrade sig och jag har tidigare varit kritisk till bland andra Nick Shore och Patrick Russell.
Nu ska båda ha beröm.
Inte minst för sina insatser bakåt.
Men med Oscar Fantenberg borta på obestämd tid (vad jag hör kan det bli länge) ser det oroväckande tunt på backsidan. Mot Malmö var Arvid Aronsson i första backpar, junioren Felix Öhrqvist i andra och oprövade duon Erik Norén och Olle Strandell i tredje.
Inget ont om någon av dem, men det är inget som skrämmer slag på några SHL-anfall.
Måndagens kampfyllda insats visade att du kan vinna ändå, men på sikt är frågan om det inte krävs förstärkning.