Det är något som inte riktigt stämmer när han öppnar dörren till ”paradrummet” på LHC-kansliet i Stångebrohallen. Här har jag tidigare intervjuat Mike Helber, Anders Mäki och Michael Sturehed och säkert någon mer och det är banne mig något som inte är sig likt.
Men jag kommer inte på vad.
Hm.
– Vill du ha kaffe eller nåt annat?
Säger Niclas Björkman innan vi slår oss ned vid bordet. Efter två och ett halvt år utan klubbdirektör stämplade 48-åringen i somras in på nya jobbet. Han har ett mångårigt förflutet som spelare i föreningen tills en skada i ryggen satte stopp i unga år. Fast han hette Svensson då. Efter det har han också varit ledare för olika lag.
Nu basar han över LHC AB, men också över 650 ungdomar, 1 300 föräldrar och 260 ledare.
Det är en mix som inte alltid är så lätt att få ihop.
– Vad gäller aktiebolaget är mina kravställningar som i vilket företag som helst. Så måste det vara. Vi omsätter så mycket pengar. Viktigast för mig är att alla mår bra, att vi säkrar ekonomin och tar kliv framåt, säger Niclas Björkman, som närmast kommer från jobbet som distriktschef på Ramirent.
– Jag har jobbat mot byggbranschen i nästan hela mitt liv. Kanske därför som jag ofta är på plats redan vid kvart över sex på morgnarna. Jag är så gammal att jag är mest effektiv då. Haha. Så dags är det lugnt och man får massor gjort.
Det har varit några sportsligt och ekonomiskt tuffa år, men Björkman tycker sig se positiva tecken i skyn.
– Bidragen från i fjol dammade in i en tid när man inte brukar få pengar så vi har väl aldrig haft så god likviditet som nu. För det här året och en bra bit in på nästa är jag inte ett dugg orolig.
Det pratas om två–tre miljoner plus utan slutspel.
– Runt 2,5 miljoner räknar vi med just nu. Så får vi ser hur nästa prognos ser ut. Det är ingen som riktigt vet vart det tar vägen. I en del länder har samhället stängts ned igen.
Det egna kapitalet måste upp.
– Ja, vi behöver samla pengar på hög under några år nu. Annars får vi inte vara med. Det finns säkert orsaker till vad som gjorts tidigare i föreningen. Man sålde ett hyreshus för x antal år sedan och med det kvar nu hade egna kapitalet varit tryggat. Men då var det kanske rätt att sälja.
Med Mike Helber vid rodret syntes och hördes klubbdirektören mycket. Senaste tillskottet i LHC-ledningen håller medvetet en lägre profil.
– Jag har inte varit så synlig. På gott och ont kanske. Jag försöker att driva det här framåt på mitt sätt. Man märker tydligt hur mycket LHC engagerar. Framförallt när vi har torskat lite så är det extremt mycket mejl och sånt.
– Sociala medier och supporterforum tittar jag inte på. Däremot bjuder jag gärna in alla som vill diskutera. I stället för att klaga, kom hit och ta en kopp kaffe så sätter vi oss ned och snackar. Men än så länge är det bara en som har nappat.
Hur har de första fyra månaderna varit?
– Ungefär som väntat. Vissa saker är mycket bättre än vad jag hade förväntat mig och vissa kanske är lite sämre. Vi har varit kort om folk om folk och det syns på vissa ställen. På andra är det förvånande att det fungerar så bra med så lite bemanning.
Något som överraskat?
– Jag trodde inte riktigt att det skulle vara så öppet klimat i SHL. Vi tävlar på isen, men bara där. Jag kan ringa Stefan (Larsson) i Färjestad och fråga om i princip vad som helst. Det har varit positivt. Bra idéer går alltid att stjäla.
På ett medlemsmöte för en dryg vecka sedan presenterades nya strategiska mål. Det som stack ut mest: SM-guld på både herr- och damsidan senast 2026. Klubbdirektören har varit högst delaktig i visionsarbetet, men skriver inte under på det där med guld.
– Nej, det får du aldrig höra mig säga.
Jag kan tycka att det är att sätta onödig press på sig själva.
– Klart att alla har en vision, men mest är det en styrelseprodukt och inget som Klas (Östman), Pajen (Niklas Persson) och jag håller med om man ska vara ärlig. Vi ska jobba långsiktigt och hela tiden bli bättre än föregående år. Gå till slutspel varje år. 2025 vill vi vara topp fyra, men då måste både sporten och ekonomin hänga med, säger Niclas Björkman.
Känns det jobbigt att styrelsen säger så?
– Egentligen inte. Men jag tycker inte att man vinner så mycket på att sticka ut hakan så. Skulle du kunna bestämma att du tar SM-guld skulle alla göra det. Det där målet kan nog bli reviderat på sikt.
Ett annat av de strategiska målen är att stärka arenaupplevelsen. Parallellt kärvar det i hyresförhandlingarna med kommunen. Niclas Björkman lutar sig tillbaka i stolen, rättar till glasögonen och säger:
– Vi har en arena som ligger efter. Att byta ut högtalaranläggningen kostar två miljoner. Men vem ska göra det? Under 17 år har det på sina ställen inte ens bytts mattor i logegångarna. En del av dem är så smutsiga att de inte går att göra rent längre.
– Helt klart är att det måste hända grejer för att stärka upplevelsen. Folk vill kunna äta och dricka mer ute på läktaren. Kan vi göra om någon sektion till en bar av något slag? Det finns tankar på att om möjligt få till en champagnebar.
Bortasupportrarna har stått på fel ställe sedan arenan byggdes.
– Problemet är att vi inte har någon annan säker passage. Då måste vi bygga om i så fall. Vi vill gärna flytta på dem, men det finns ingen lösning just nu.
Just det.
Nu vet jag varför rummet känns större.
Skrivbordet har flyttats och står intill det tonade fönstret mot parkeringen.
Fotnot: Intervjun gjordes före onsdagens besked om vaccinpass.