Linus Hultström kopplar av under LHC-lägret på Gotland. ”Det har varit en ganska lugn sommar. Innan man hade barn flängde man runt och försökte göra allt, nu är det mycket mer tid hemma”, säger han.
– En upplevelse och kul att ha med sig som minne när man blir gammal. Men det var aldrig aktuellt att satsa på skådespelaryrket, säger 30-åringen, skrattar och lutar sig tillbaka i trästolen utanför ishallen i Visby.
Efter ett antal år i exil återvände han inför förra säsongen till Linköping. För att komma hem, för att slå sig till ro med familjen – och för att lyfta LHC till slutspel igen.
Det där sistnämnda gick det som bekant inget vidare med i våras.
– Hela säsongen lovade jag att vi skulle spela slutspel. Det gick åt skogen ändå. Nu har vi många kvar, men har tillfört mer tuffhet och det tror jag gynnar oss. Inte så att någon ska står och skriker och skäller, men ända sedan första dagen på sommarträningen som började alldeles för tidigt i våras har det varit tydligt att kraven ökat.
– Det som gjorde mig mest förbannad och irriterad var att vi var som sämst när det gällde som mest. Med den avslutningen förtjänade vi inte att spela slutspel. Ingen vill hamna i den sitsen igen, säger Linus Hultström och kisar mot gotländska solen.
Linus Hultström blev bättre och bättre förra säsongen.
Vimmerbysonen avslutade sejouren i Ryssland med att bli spela KHL-final (vi återkommer till det) och hymlar inte om att det var en tuff höst för att klara omställningen.
– Före jul var jag kanske inte så dålig som statistiken visade, men bidrog inte med det jag skulle. Efter det visade jag vad jag går för och hur jag ska spela. Kanske satte jag för hög press på mig själv i början och ville göra för mycket.
Funderade du mycket?
– Nja, jag är rätt bra på att stänga av när jag lämnar ishallen. Jag vet många spelare som har det tufft och som ligger vakna på nätterna och grubblar. Jag har aldrig haft problem med att sova och att fundera på matchen som varit är jag på ett bra sätt ganska dålig på. Det är en skön egenskap att ha.
Nu är du assisterande lagkapten också.
– Klart att jag är stolt över att ha en bokstav på bröstet. Jag skojade med pappa och sa att det ska bli kul att tjafsa med domaren utan att man får skäll och ska åka därifrån. Haha.
Är det lika roligt med hockeyn?
– Det skulle jag säga. På något sätt uppskattar du det mer och mer när du vet att varje säsong som startar är en säsong närmare att du slutar. I yngre år tog man mer för givet. Tittar du på våra unga spelare så är de inte nöjda med att vara med oss här på Gotland utan har drivet att spela i en annan liga. Det är så det ska vara.
Linus Hultström i LHC:s försäsongsställ.
Många svenska spelare i KHL fick kritik efter ryska invasionen av Ukraina. Inte minst de som inte omedelbart valde att bryta och Linus Hultström hörde till dem som spelade ut kontraktet med Metallurg Magnitogorsk. Det märks att det är känsligt och inget han gärna pratar om.
Men han säger:
– Det var en situation som du aldrig trodde att du skulle få uppleva och som ingen vill vara med om igen. Men det var väldigt komplext med juridiska frågor med klubbar, agenter och förbund. Alla gjorde sina val och det var olika vad man kunde och inte kunde göra.
Var du inte rädd att vara i ett land som krigar?
– Klart att det blir speciellt, att det händer mycket i huvudet och att det stundtals var svårt att fokusera på hockeyn. Som tur var var familjen kvar hemma i Sverige. När det väl tog slut försökte man bara ta sig därifrån så fort som möjligt. Jag mellanlandade i Turkiet för att ta första bästa flyg hem.
Är du hemma för gott nu?
– Det skulle jag säga. Ska väldigt mycket till för att jag ska flytta på familjen igen. Det är skönt att leva ett mer vanligt liv. Vara pappa fullt ut. Hämta och lämna på förskolan. Slappna av på annat sätt.
Astrid Lindgren-klassiker.
Sonen Wilfred fyller tre år i november och har mycket spring i benen. Precis som pappa.
– Det är en rolig ålder och han utvecklas så sjukt mycket. Det går så fort. Jag hade också mycket energi, men var helt ointresserad av allt annat än bollar. Lego och sånt var inte min grej. För lilleman är det just nu mycket Kling och Klang från Astrid Lindgrens värld och bilar och motorer och mopeder.
Faktum är att Linus Hultström som barn ”sommarjobbade” som skådespelare på teatern i den populära temaparken i barnboksförfattarens hemstad.
Han skrattar när han berättar:
– Det var en sommar där jag var Skorpan i Bröderna Lejonhjärta på förmiddagarna och Rasmus på luffen på eftermiddagarna. Under en vår spelade jag Emil i Lönneberga. Till att börja med var det jättekul, men när det visade sig att man skulle missa fotbollscuper var det inte lika roligt längre.