I sex långa år har Linköping HC gått och väntat på slutspel.
Då blev det rena rama mardrömsstarten i Skellefteå – med tre insläppta mål på drygt tre minuter.
Men under resten av matchen var LHC det bättre laget, vändningen kom och i slutet av tredje perioden satte Broc Little kvitteringen till 3–3.
Det betydde förlängning där Skellefteå på grund av för många LHC-spelare på isen fick chansen i fem mot fyra.
Och nästan direkt blev det mot tre sedan William Worge Kreü innan pucken släpptes vid en tekning vispat till med klubban mot ansiktet på Anton Heikkinen och visats ut i två minuter. Då kom avgörandet när Filip Sandberg styrde in 4–3-pucken. En hög klubba blev kostsam och ett bittert öde för LHC efter den starka upphämtningen.
William Worge Kreü sa själv om situationen:
– Jag trodde att domaren skulle släppa pucken och då skulle jag in och lyfta och låsa hans klubba. Jag reagerade, men tyvärr släppte han inte pucken och då blev det olyckligt. Det var en olyckshändelse, men jag får helt enkelt vara mer noggrann nästa gång.
Känslan att sitta i utvisningsbåset och se att det blev mål?
– Klart att det var surt, men så fort jag kom in i omklädningsrummet var det 22 grabbar som klappade om mig. Det är bara att blicka framåt. Nu vet vi vad som krävs av oss när det gäller slutspelshockey. Vi växte in i det och förtjänade att vinna. Bara att göra samma sak på söndag. Det ska bli en lång matchserie av det här.
Hur lång tid tar det att komma över en sådan här förlust?
– Äh, oavsett om du vinner eller förlorar går det inte att älta för mycket. Jag ser redan fram emot nästa match,
Klas Östman, tränaren, om hur han upplevde den sista utvisningen:
– Jag upplevde det nog som dig. Han slog klubban i huvudet på honom och blev utvisad. Max oflyt, skulle jag säga.
Han var förstås missnöjd med starten där tre misstag gav lika många baklängesmål. Men LHC växte in i det, kom tillbaka och efter mål av Sebastian Strandberg, Linus Hultström och Broc Little var det kvitterat. Som helhet en av säsongens absolut bästa insatser – trots det trista slutet,
– Häftigt med slutspelshockey. Jag gillade verkligen attityden. Surt att åka dit på det sättet. Men inte så mycket att fundera över. Det är match om några timmar igen, sa Klas Östman.