Hemska 5–7 i viktiga bottenmötet med Modo var förstås en käftsmäll som gjorde ont för alla med LHC-sympatier.
Men Jonathan Myrenberg hade ändå någonting att glädjas över.
Han var tillbaka.
På dagen fem månader sedan smällen och skadan i träningsmatchen mot Färjestad i somras.
– Man får vara ödmjuk när man inte har spelat på nästan ett halvår. Kroppen kändes bra, men nu handlar det mer om att förstå alla situationer och komma in i tajming och sånt. Det kändes skönt att vara en i laget igen. Det är nog det som man har saknat mest. Att vara med på riktigt, säger han.
21-åringen – som slog igenom stort i fjol – hymlar inte om att det på många sätt har varit en tuff och frustrerande höst. Den besvärliga överkroppsskadan har läkt långsamt och han har drabbats av diverse bakslag längs vägen. En och annan har till och med tvivlat på att det skulle bli något spel alls under säsongen.
Men nu fanns han med på isen och matchades i nästan 14 minuter.
– Jag hade inga förhoppningar eller förväntningar på det sättet. Jag var mest nöjd att få vara med och hänga med gubbarna.
Nervöst med tanke på långa frånvaron?
– Faktiskt inte. Jag kände mig förvånansvärt lugn. Jag vet inte om det var så länge sen att jag knappt ens fattade att jag skulle spela match igen. Det var ändå skönt att jag inte satt och darrade på bänken.
Egna insatsen?
– Svårt att säga så här direkt, men vi ska väl kolla på det sen. Det gäller att komma tillbaka till att inte behöva tänka så mycket. Det är dit du vill. Jag vet inte hur lång tid det tar, men förhoppningsvis hamnar man där snart igen. Ha kul samtidigt som du måste förstå allvaret i det.
Ja, med torsdagens resultat spetsade det till sig ytterligare i bottenstriden. LHC är kvar över kvalstrecket, men nu bara en respektive fyra poäng före HV och Modo.
Närmast: hemmamöte med Timrå på lördagen.
– Vi måste göra det bättre och inte vara så veka framför mål. Sedan tappade vi för mycket puckar så att de fick vända på oss hela tiden. Det är inte så komplicerade grejer att rätta till, vilket på ett sätt ändå är skönt, sa Jonathan Myrenberg.