– Så jävla kul att spela igen. Man har suttit hemma och längtat efter det här. Har du sysslat med en sak i 23 år är det klart att det blir en saknad. Från att ha varit så mycket med tjejerna till att inte ens komma ned till hallen. Att inte vara på isen, att inte få uppleva känslan att vinna en match. Man förstår hur mycket det betyder när man väl har slutat, sa hon.
32-åringen log.
Tidigare under veckan kunde Corren avslöja att rutinerade backveteranen gör comeback och spelar säsongen ut i SDHL-hockeyn. En av svensk damhockeys allra största – två SM-guld och två SM-silver med LHC, tre OS-turneringar och ett VM-brons med Sverige – förstärker LHC när allt ska avgöras under vintern och våren.
Det började med 2–5 mot Luleå och fortsatte med 3–1 mot Modo. Det var sällsynt viktiga poäng på spel i jakten på en fjärdeplats inför slutspelet och tack vare hårt och uppoffrande defensivt jobb och sedvanligt storspel av målvakten Stephanie Neatby lyckades LHC hålla undan.
Emilia Ramboldt fick spela mycket och matchades inte minst i slutet när formstarka Modo gick för kvittering.
– När du väl kommer in i matchen och får spela mycket känns det bättre och lättare. Enstaka inhopp är betydligt svårare. Men jag känner framförallt att det finns att jobba på när det gäller klubbhanteringen. Jag har inte riktigt koll på pucken och får fokusera på det som jag är bra på, som att täcka skott och förstöra i egen zon, sa hon.
Ärligt talat: hur ofta längs vägen har du själv tänkt tanken att du ska spela igen?
– Inte någon gång.
Säkert?
– Jag har följt herrarna och damerna och varit LHC-supporter, men har aldrig trott att någon skulle fråga om jag kunde komma tillbaka. Så när frågan kom var det ett enkelt val.
Efter lördagsförlusten, där Luleå avgjorde i slutet, hamnade LHC i tidigt underläge även på söndagen och det ska sägas att Modo sköt och skapade mest. Men Marthe Brunvold kvitterade i första perioden och Madelen Haug Hansen gav hemmalaget ledningen i den andra.
Rhyen McGill fastställde sedan slutresultatet i tom bur med några sekunder kvar.
– Vi slog Modo som varit inne i en vinnande svit och. . .ja, jag tror på det här laget. Alla har varit schyssta, välkomnande och verkar ha tålamod med mig, sa Emilia Ramboldt och skrattade.
Hur känns kroppen nu?
– Äh, det är viss smärta i ljumskarna. Men med adrenalin och lite salva så fungerar det. Jag hade inte väntat mig något annat heller.