Rutinerade LHC-backen hade inga som helst problem att prata om den starka insatsen i hemmamötet med mästarlaget Luleå i SDHL-hockeyn. Det var 2–0 efter mål av Franziska Feldmeier och Justine Reyes, det var 2–2 vid full tid och det blev till slut 2–3 efter mycket raffel och segdraget avgörande på straffar.
Men när Sporten frågar Ingrid Morset hur hon reagerat på det som hänt med Sanni Hakala, som för någon vecka sedan ådrog sig en allvarlig nackskada och kan tvingas till ett liv i rullstol...då brister det.
Hon kan inte hålla tårarna tillbaka.
– Man blir...alldeles skärrad. Usch. Jag blir så känslosam kring det här, som du märker
30-åringen tar några djupa andetag innan hon försöker fortsätta med sprucken röst.
– Inte många spelar för pengarna utan vi spelar för att vi tycker att ishockey är jävligt roligt. Sådana här saker har hänt tidigare, men när det händer någon som är dig så nära blir det ännu mer påtagligt. När det händer i vår liga...jag har svårt att prata om det. Man kan aldrig föreställa sig vad hon går igenom just nu.
Matchen?
Tja, tabelltrean LHC gjorde mycket bra och tog en inte oförtjänt poäng mot serieledaren inför 518 fredagsåskådare i Saab arena. Snabba reduceringen efter Justine Reyes läckra andra hemmamål – snyggt framspelad av kedjekompisarna Sara Hjalmarsson och Haruka Toko – var viktigt för gästerna och sedan kvitterade Petra Nieminen rätt tidigt i tredje perioden.
Luleå skapade mest och hade utan en ny stormatch av LHC-målvakten Ebba Svensson-Träff avgjort tidigare, men också hemmalaget hade sina lägen i ett kul och underhållande toppmöte.
– Klart att det vore viktigt att få en seger, men vi är inte helt där än. Fortfarande är det lite för mycket upp och det tål vi inte mot ett lag som är så starkt. Nu hade vi 45 bra minuter, men behöver få till 60. Vi har ett riktigt bra lag och så länge vi fortsätter på det här spåret kommer det att bli riktigt bra till slutspelet.
– Vi var så nära att vinna. Men vad säger man på svenska? Nära skjuter ingen hare, sa Ingrid Morset.
Vad säger man på norska?
– Vi säger inte så. Vi vinner. Haha.