Anton Karlsson, Gustav Forsling och Philip Rondahl tränade tillsammans i väntan på besked inför säsongen 2020/2021.
I september 2020 tränade LHC-bekantingarna Anton Karlsson, Philip Rondahl och Gustav Forsling tillsammans i Stångebro ishall. Alla tre var i en oviss situation på grund av läget som coronapandemin satt hockeyvärlden i.
– Det ser inte så ljust ut för att AHL kommer att starta upp. Det kommer nog inte ta så lång tid förrän jag måste ta ett beslut. Men en pandemi är en pandemi och man får rätta sig efter den och kanske ta ett annat beslut än vad man trodde från början, sa Anton Karlsson då.
I början på april 2021 träffar jag Anton Karlsson på nytt och vi pratar igenom en säsong som inte alls blev som han hade tänkt från början. Det han hade hoppats skulle bli ett fortsatt äventyr i Nordamerika blev istället en tung säsong som började hos HV71 i Jönköping – men som avslutades med att han var med och räddade LHC från ett negativt kval.
– Det svider lite fortfarande för jag ville tillbaka till USA. Jag var nöjd över min prestation där och hade ett bra exitmöte. Det var ömsesidigt att de ville ha tillbaka mig också. Jag ville inte ge upp den chansen när det stämde så pass bra för mig där. Eftersmaken av det smakar fortfarande inte bra. Jag trivdes med den typen av spel och jag tror att en back som mig gynnas av en mindre rink, säger Anton Karlsson med en besvikelse i rösten.
Strax efter vår träff i september 2020 tog han beslutet om att det fick bli spel i Europa trots allt. Han tittade bland annat över alternativ i Finland då LHC vid den här tiden redan hade satt sin trupp. Hos HV71 däremot behövdes det en back på grund av skadeläget.
– Jag vill jobba med ishockey och då fick jag göra det valet. Givetvis var det en rival jag hamnade hos efter att ha spelat i LHC sedan jag var 17 år. Det var klart att det kändes konstigt då det inte är en omtyckt organisation från fansens sida. Man jag var i ett läge där jag behövde ett jobb. Det är som i vilken bransch som helst att står du utan ett jobb och någon ringer och frågar om du vill ha ett så tar du ju det. Jag orkade inte vänta för länge på andra alternativ och på så sätt riskera någonting, berättar Karlsson.
Efter en match mellan LHC och HV 23 januari, där HV hade vunnit med 1–0, gjorde Sporten en intervju med Karlsson. Magkänslan efter den var att det var något som inte stod rätt till och att 27-åringen inte var helt nöjd med situationen han hamnat i hos smålänningarna. Magkänslan visade sig ha rätt då han i början på februari presenterades som en förstärkning för den skadedrabbade LHC-truppen.
– Jag ville bevisa mer och det fick jag inte där. Men jag vill inte sitta här nu och prata om det med respekt för vad HV går igenom i dagsläget, säger Karlsson och tystnar.
När du tog steget tillbaka LHC. Kändes det som rätt beslut?
– Ja, det tycker jag. Det kändes bra i hjärtat. Det är så himla naturligt att spela ett uppoffrande spel här då det är en organisation som hjälpte mig att ta mig till den här nivån.
Beviset för det uppoffrande spelet syns också rent fysiskt på Anton Karlsson. Precis innan intervjun har han varit och röntgat sin tumme som är bruten. Han spelade skadad i matcherna mot Djurgården och Luleå och nu återstår det att se till så att tummen läker rätt.
– Det kanske inte finns någon statistik på det men jag tror att lag som har varit vägvinnande har en stomme med spelare som varit i organisationen och kan sätta in andra i ledet. Förhoppningsvis kunde jag komma in och vara en sådan spelare. Jag är väl inte den mest verbala spelaren i omklädningsrummet. Men jag hoppas och tror att jag visar mycket med mitt spel.
Han duckar frågorna som har med HV71 och uppbrottet där att göra. Men när det kommer till att prata om Linköping HC och upphämtningen de gjorde i slutet av säsongen pratar han mycket och gärna om.
– David Rautio kommer in och är fantastisk. Jonas Junland skulle till och med kunna offra skägget för den här klubben, säger Karlsson och skrattar.
– Han har betytt otroligt mycket nu när det gällde som mest. Han har fått ihop gruppen. Sen kom "Bäckis" (Mattias Bäckman) tillbaka efter att ha varit skadad i nästan två säsonger och spelar bättre än någonsin. Flera av spelarna som kom in, med Alexander Johansson som ett exempel, har hjälpt oss otroligt mycket också. Allt stämde i precis rätt läge när vi behövde det som mest. Det är man tacksam för. Det är en grupp jag är otroligt stolt över, säger Karlsson samtidigt som rösten spricker.
Vad tror du är anledningen till att ni klarade er från kval?
– Jag tror att alla insåg allvaret. Är man inte härifrån kanske man inte kan inse allvaret på samma sätt. Kaptensgruppen tillsammans med Junland fick med alla på båten till slut. Det är faktiskt mer eller mindre en stad vi spelar för. Tyvärr är det väldigt förödande nu med risken att åka ner i allsvenskan. Man vet inte när, hur eller hur många år det kan ta att ta sig upp där ifrån. LHC ger fantastiskt mycket till den här staden och nu var det dags att vi gjorde det här för hela staden, säger Karlsson och tar ett djupt andetag.
– Jag blir rörd av vår prestation. När beskedet kom att vi hade klarat oss från kval var det väldigt mycket ångest som gick ur ens kropp. Man var satt under stress, press och ångest hela tiden. Det vi gjorde i sluttampen var stort, även om alla såklart vill spela slutspel.
Så, vad händer nu?
– Jag vet faktiskt inte. Vi har precis haft exitmöte och det är klart att det finns ett intresse från min sida att stanna i LHC. Annars hade jag inte kommit och hjälpt till i första hand. Det är inte skrivit i sten att jag inte kommer åka över till Nordamerika heller. Jag är öppen för mycket. Sen vet alla att jag känner extra för den här föreningen.