Det är knäpptyst, sånär som ljudet från ett par svanar, vid Rosenkällasjön utanför Linköping.
– Det är ute i naturen som man kan tänka bort hockeyn. Jag och sambon går ofta ut hit, eller till Vallaskogen nära där vi bor, för att komma ut, säger 23-årige LHC-backen när han promenerar förbi en av de orangea markeringarna för Östgötaleden.
Har naturen och skogen alltid varit viktig för dig?
– Nej. När jag växte upp så bodde vi i ett rätt så vanligt villaområde i Örebro. Men när jag flyttade hemifrån och spelade i Kalmar hade jag havet så nära så då började gå ner dit och sätta mig på en bänk och bara titta ut. Det kanske kan verka jättekonstigt utifrån men det är väldigt avkopplande.
– Jag är en sån som tänker mycket. Då behöver jag det utrymmet.
Om Noréns favoritplatser i Linköpingsnaturen är Eklandskapet och Vallaskogen finns de riktiga favoriterna uppe i Dalarna.
– Vi har stuga utanför Grängesberg och där kan jag gilla att sitta och bara titta ut över sjön. Det är helt tyst och man hör bara hur vinden susar. Jag tror att i dagens samhälle med Tiktok och Instagram och allt så går allting så fort. Då tror jag vi mår väldigt bra av att kunna slappna av och njuta mer av nuet, säger LHC-backen.
Örebro-fostrade Norén var tongivande i Kalmar (i Hockeyettan och Hockeyallsvenskan) innan han i somras värvades till LHC. Han hyllades inför säsongen som ett stort framtidsnamn. Men starten på SHL-säsongen 24/25 har varit tuff.
– Vi är inte nöjda. Vi som lag har varit alldeles för ojämna och jag tycker vi har saknat kontinuiteten i att göra bra prestationer. Det har varit mycket match-till-match och vi har haft svårt mot lag som spelat tajt bakåt. Det har varit mycket att vi spelat en och en istället för att spela ihop som en enhet, säger Norén och blickar ut över det gråmulna höstlandskapet.
Tuffaste utmaningen för dig?
– Alla i SHL är mycket skickligare, större och starkare. Som spelare måste man kunna ta besluten mycket fortare. I Kalmar var också spelsystemet väldigt strukturerat. Här i LHC är det mer att man är fri att fatta sina egna beslut på isen och det är en omställning.
Har du hittat din plats i gruppen?
– Jag tror att jag varit rätt så försiktig. Jag vill inte trampa någon på tårna och det är ändå bara två säsonger sen jag spelade i Hockeyettan. Men jag fick en bra inkörningsperiod under sommarfysen och alla i laget har varit väldigt välkomnande. Det märks att det är ett lag där man bryr sig om varandra.
Den tunga LHC-starten på säsongen har också inneburit fler åsikter om spelarna och laget på sociala medier. Något Erik inte har några problem med, tills en viss gräns.
– Jag tog faktiskt bort Twitter för ett tag sen och Instagram har jag rensat. Det är viktigt att mitt liv utanför hockeyn är privat. Men ja, jag har förstått att det skrivits en del på sociala medier och jag såg bland annat att någon ville skicka ner mig till Hockeyallsvenskan igen.
Hur reagerar du på sånt?
– Det sporrar mig bara. Jag vill vara bäst. Sen har jag massa att jobba på för att bli så bra som säg, Oscar Fantenberg, säger Norén.
En annan omställning för Norén har också varit att gå från att ha hockeyn som ett deltidsjobb, till att vara SHL-proffs.
– I Kalmar jobbade jag som elevresurs. Det kan jag faktiskt sakna ibland. Då var man inte bara hockeyspelaren Erik utan man kunde känna att man bidrog och hjälpte till.
– Jag minns speciellt mitt första år i Kalmar då jag var med en årskurs sexa. Där fanns en kille som var duktig och så men alltid hade haft det jättejobbigt i skolan. Han hade alltid haft en resurs. Jag jobbade väldigt tajt med honom och vi skapade band där han började lita mer och mer på mig. Han förstod bättre när det var allvar i skolan och så vidare. Det har faktiskt resulterat i att han inte behöver en resurs idag.
Hur var du själv i skolan?
– Jag var en ruggig retsticka. Tyvärr. Jag gillade att skoja, ibland på andras bekostnad. Det kan jag ångra väldigt mycket idag. Jag är inte helt stolt över det men det har gett mig ett annat perspektiv och att jag, när jag är i skolan, kan alla tjuvknep. Det kan vara en blick, en gest eller något. Jag kan se det som händer mellan raderna.
Livets största omställning är också bara runt hörnet, eller skogskrönet om ni så vill. Erik Norén och sambon Lovisa ska inom kort bli föräldrar.
– Jag är rätt så redo tror jag. Jag älskar barn och har jobbat i skola så det kommer jag verkligen uppskatta. Jag är nervös och kanske lite orolig för sömnen. Men det kommer gå bra, ler Norén på skogspromenaden. Snart med en barnvagn över stigarna.
ÅTTA SNABBA...
Drömyrke?
Arkitekt. Det har jag alltid haft högt upp på min lista och jag och min sambo Lovisa vill gärna bygga vårt eget hus i framtiden.
Var hade drömhuset stått?
Dalarna. Någonstans i närheten av där vi hade stuga. I skogen någonstans.
Nummer nio på tröjan?
Jag valde nummer två först. Sen signade LHC Rissanen så då frågade de snällt om jag kunde byta. Han spelade ju VM i våras så det gällde att vara lite smart. Men jag ville ha ett lågt nummer med bara en siffra. Lawner valde ju fyra som forward så då kände jag lite vafan. Men nio blev rätt bra.
Vad stoppar du i klämmisen till bebisen?
Frukt. Jag vill inte ha en massa kemikalier, och pulver utan det ska vara naturligt.
När står barnet på skridskor för första gången?
Jag ska erkänna att jag inte vill att hon ska spela hockey. Det är upp till henne men jag håller mig gärna från en ishall. Sen får vi se om suget finns. Jag hoppas dock på något annat som hon väljer helt själv.
Hur många tänder har du blivit av med?
Fyra framtänder. En är helt ute och sen fyra halva. Det får jag väl fixa efter karriären. Jag har fått en grej som jag kan sätta i för att det ska vara en tand i gluggen men jag leker bara med den. Jag är rätt så obrydd av kläder och hur man ser ut.
Paradrätt?
Oj. Det var rätt längesen jag lagade mat. Jag är svag för curry och gurkmeja. Jag har faktiskt en riktigt bra med ris och cashewdressing med massa kryddor och kyckling.
Värsta skadan?
Jag har skurit upp handleden två gånger. Det har varit skridskoskenor som träffat fel. Första gången var det riktigt otäckt men det låter nog otäckare än vad det låter.