Örebros Robert Leino och Linköpings Patrick Russell kämpar om pucken i lördagens match.
Andreas Nilsson är fristående krönikör i Corren med fokus på supporterperspektivet runt Linköping HC.
Burop. Surdeg. Kommentarsfält som fylls med ilska och upprörda sms: “Avgå Östman!”. “Var är spelidén?”. “Har vi ingen plan B?”, skriver några. “Sälj alla!”, skriker någon utanför arenan. “Sluta vara så rädda för att förlora!“, står det i ett sms dagen efter. Vreden kokar och plötsligt är hockeyn lite som vanligt i Linköping. Både på och av isen.
Jag går på Örebro-matchen med två bekanta. Vi kan kalla dem far och son. Farsan har kommit ner från Örebro och har årskort i Behrn arena. Sonen håller på Luleå. Jag beblandar mig med fienden.
Efter halva första utbrister jag: "Det är som att vi spelar i gegga!". Conny Strömbergs gamla lag kontrollerar smart händelserna och sänker tempot på oss. LHC kommer inte loss. När jag sväljer en svordom och slår mig för knäna garvar sonen bara och säger: "Hur kan ni tro på det här spelet?". Tack du, tänker jag. Fan vet. Vad ska man känna, egentligen? Som supporter vill man väl i alla fall slippa känna sig lurad och inte helt drunkna i ilskan och uppgivenheten. Vem ska få oss att tro? Fan vet.
Jag har under åren letat mig igenom Saaben för att hitta min stol. Jag passar inte i klacken och aktiv sittplats ger för dålig blick över isen. Bakom båsen är inget alternativ. Så det blir ofta biljetter på M. M är perfekt när man vill förstå laget och Östman. Man ser linjer, rotationen, hur blocken spelar i sina mönster. Vad ser vi under lördagen? Ett påkopplat, suget kollektiv som ganska enkelt slår fem, sex "stjärnor": Örebro styr bort oss, ner i trögheten och gyttjan. I första paus sätter farsan fingret på något: "Det ser ju snyggt ut med den där passen, men det är ju samma pass hela tiden och den kommer för sent". Han pratar såklart om vår första– eller andrapass som hela tiden ska slås diagonalt genom mittzonen till vänster forward. Han ser direkt vad Jacobs, Arlbrandt och Östman borde förstått redan efter Luleå-torsken: Cluben saknar tryggheten och kreativiteten för att enkelt spela bort förstapressen. Pucken kommer för sent och när vi väl ska ta oss in i anfallszonen är laget långt och det saknas understöd. LHC är statiska och lättlästa. Vad är det båset inte ser? Man kan ju fråga sig om videobandspelaren pajat i taktikrummet.
Örebros game plan är simpel. De har gjort läxan. 1.) Tvinga LHC till antingen den sena, långa passningen diagonalt eller puckdump. Sedan, 2) Håll motståndarna utanför dig, 3) Ta pucken från en isolerad LHC-anfallare, 4) Ställ om, 5) Åk till dig en felräkning och smäll dit pucken.
Vilket lag som helst kan göra den analysen på de 13-14 timmar video som finns av LHC:s spel i år. Tvinga bara fram det där ineffektiva spelet och hälften är vunnet … det är ett helsike att se hur enkelt de lyckas.
Visst, det går att lura sig själv med tankar om att det bitvis såg bättre ut i lördags. Framför allt i andra perioden. Vi tvingar fram tre PP:n (usla), har något friläge och en stenhård puck i kryssribban. Visst, men det räcker ju inte. Vi ställer inga svåra frågor till Örebro och när vi väl kommer till anfall så gör vi jobbet lätt för målvakten. Ingen screenar. Trist. Oengagerat. Enroth ser det mesta och har lite flyt med resten. Inget studsar med. Sonen strör ytterligare salt i såren på mig: "Era höstar ser ju alltid ut såhär, kris fram till januari. Det är som vanligt och hockeysverige skrattar åt er", och fyller på med att sarkastiskt påpeka att det var tur att biljetterna i alla fall bara kostade 150 spänn. Han har rätt.
När Nick Shore stänger matchen med sin skitutvisning gör jag något jag normalt håller mig för god för. Jag vrålar rakt ut, så högt jag kan, till allt och ingenting: "SÅ J*VLA USELT!". Sedan lämnar jag läktaren. Jag står inte ut. Cluben har plågat mig nog under ännu en kväll.
Under ångestpromenaden in mot stan slår det mig: Någonting i mig vill att Shore och hela LHC ska höra vad jag skriker. Det tog ungefär 7 minuter att förlora den här matchen. Redan då hade Örebro kopplat greppet. Jag hör buropen på väg ner för trapporna. Det är välförtjänta burop, eller hur?
Några snabba
Super: Ståplats (tryck!)
Skitbra: Sittplats (7000 mot Örebro!)
Bra: Inget
Ok: Heljanko och Rissanen.
Under isen: Effektiviteten. Spelet. Vad ska man säga egentligen … kolla statistiken på våra backar. Shore, Kovacs, Rattie ...
Only time will tell: Hur mår Fantenberg? Han såg inte 100 ut mot Örebro.
Glöm inte: Krisen på isen är inte en persons fel. Kollektivet har satt Cluben i skiten. ALLA måste steppa upp.
Andreas Nilsson