Första intrycken när han stannar till efter avklarad träning med sitt nya lag i Saab arena:
Väldig. Vänlig.
Som ishockeyspelare?
Får vi återkomma till efter några matcher. På tisdagskvällen väntar debut mot Växjö för lettiske OS-backen, som blev klar just innan transferfönstret slog igen i förra veckan.
– Jag är redo att spela. Om tränarna vill, säger Roberts Mamcics.
Nå, Klas Östman?
– Han spelar.
Han är stor, mäter 195 centimeter och väger 105 kilo, och LHC hoppas ha hittat en viktig defensiv pjäs. Närmast kommer han från spel i tjeckiska Berani Zlin efter att i höstas ha inlett med ett par matcher i lettiska Dinamo Riga i KHL. På 24 matcher i Tjeckien har det blivit sju poäng, 33 utvisningsminuter och -11 i statistiken. Nu väntar fjärde (!) klubbadressen under den här säsongen.
– Klart att det har varit tufft med så många klubbyten. Det har jag aldrig upplevt tidigare. Tidigare har jag mest hållit till hemma i Riga, men det är hockey. Ibland får du ett erbjudande att flytta och spela någon annanstans.
Roberts Mamcics har haft några minst sagt intensiva dagar efter avslutat OS-spel med Lettland.
Flyg från Peking till Helsingfors och vidare till Riga. Till Tjeckien för att ta bilen från flygplatsen. Till Zlin för att hämta upp saker och tacka för sig. Elva timmar i bil via Polen och Lettland tillbaka till Riga. Via Amsterdam flyg till Linköping där han landade i söndags.
Puh.
– Det har inte blivit så mycket sömn på slutet, men det får man ta. Jag är glad att vara här och att få spela i en så bra liga. Jag har känt mig välkommen och fått hjälp med allt jag behöver.
Hur kändes kroppen?
– Det var lite tufft, men skönt att vara på is igen. Senaste gången var mot Danmark i OS.
Vad kan du bidra med?
– Jag är inte så offensiv, men försöker att vara aggressiv i egen zon. Spela enkelt och utnyttja min längd och vikt. Jag lovar att jag ska göra allt för att vi ska ta oss till slutspel.
Han berättar om något dramatisk natt som slutade med beskedet att han skulle avsluta säsongen i Sverige.
– Ja, det var lite chockartat när LHC hörde av sig. Det trodde jag inte. Vi hade spelat sista matchen i Peking och klockan var väl runt ett på natten. Jag hade nästan somnat när agenten ringde och frågade om jag ville gå till Linköping. Självklart, sa jag. När jag vaknade fick jag veta att allt var klart, säger Roberts Mamcics.