Andreas Nilsson
Andreas Nilsson är fristående krönikör i Corren med fokus på supporterperspektivet runt Linköping HC.
Vad var det här? Var det här en premiärhelg att minnas och en stad att vara stolt över? Brynäs hemma. En match man både vill ha och samtidigt inte vill ha som premiär: “Gamle” storspelaren Jakob Silfverberg och klassikern Brynäs IF mot revanschsugne Robin Kovács och det man bara önskar ska vara stora, starka, nya LHC. Det är lite ågren. För ... otippad torsk mot nykomlingen – lokal pannkaka. Vinst – en redan intecknad trepoängare.
Ni vet nu hur det slutar. Säsongen börjar med den vinst vi behöver och tre poäng är alltid tre poäng, men ingen kan väl vara särskilt nöjd med mer än 25-30 minuter av spelet? Jag sitter högt över isen och har ryggarna på LHC-spelarna framför mig i två perioder och det jag ser är bland annat en Linus Hultström som plötsligt har glömt hur man spelar hockey. Jag ser också andra backpar som oroar lite; de är osynkade och går på knäna sista fem. Generellt kan man säga att det saknas en del från många spelare, framför allt i första perioden. Men det är glömt nu.
Och så lite om mina reflektioner av hockeytemperaturen före nedsläpp.
Fredag 20/9, kl 18.23. Det är dan före dan. Jag går en sväng i city. Resecentrum, Gyllentorget, Trädgårdstorget, gågatan – förbi Stora torget - runt slottet och ner förbi domkyrkan, längs Ågatan och ner till gamla polishuset. Inte en skymt av någon hockeypremiär. Jag går upp mot Stora torget igen och frågar några killar i 30-årsåldern om de vet var man ska gå för att träffa hockeypubliken i Linköping. Ingen vet säkert. Jag hinner fundera på vad lördagen kommer att bli för en premiär. Kommer den bli lite halvtrist? Som förr?
Men så plötsligt, på väg hem, en uppenbarelse – hockey! Vid Tullbron får jag hoppet tillbaka. Ett lakan med text på uppspänt över broräcket är allt jag behöver: "Sjung högt, sjung Cluben", står det. Det kanske bara är lugnet före stormen jag känner, trots allt?
Lördag 21/9, kl 12.32: Nerver. Bussen släpper av mig vid Resecentrum och jag går samma väg upp mot stan tillbaka till gårdagskvällens torg och det är fullt av... Brynäsare. Hoppet om Linköping sjunker igen. Bortasupportrarna underhåller sig själva med det sedvanliga, öl och “sång”. De dominerar ljudbilden, men en liten skara LHC:are svarar snart upp i ramsorna och jag hinner tänka: Fortsätt, öka! Sjung högt, sjung Cluben! När supportermarschen sedan går mot arenan ekar sången över centrum och jag känner att det här är något sporten i Linköping behöver mer av – synlighet, engagemang, fler och högre röster. På gatan bredvid mig säger så två betraktare till varandra: "Här är det några som är lite övertända kanske". De har fel.
Vi glömmer som sagt det dåliga. Heljanko har en lite avig plock och rör sig annorlunda, men man kan konstatera att han är större i spelet än han är fysiskt och att han nog kommer räcka till. Den så svåra premiären för en ny målvakt sköter han utmärkt. Och jag kommer ha rätt om Hofbauer. Jag vet det, ni vet det. Han är fortfarande årets värvning. Sedan så är Russell och Fantenberg bäst på banan under lördagen och det är viktigt. "Fanten" bara ska vara bästa LHC-back och å sin sida så är halva danskens jobb att vara en ledare. Behöver jag förresten ens nämna andra perioden? Helt briljant för en match i september, men något som ska vara standard från oktober, november. Ett sista plus: kolla hur engagerade Clubens spelare är på isen, hur mycket de kommunicerar med varandra och ser ut att trivas. Det bådar gott.
Det blir tre okej poäng på isen av LHC, men bäst av allt, till slut, är ändå staden Linköping. Bäst av allt är att det är kö. Bäst av allt är trycket i Saaben. Vi får dessutom ett klassiskt, snyggt tifo och Ghost i introt. Helt rätt. Allt det där är bäst av allt.
Det blir en premiär att minnas och Linköping kan vara en hockeystad att vara stolt över. Kan vara, säger jag. För det finns hopp. Och på tal om det – om LHC spelar som i andra perioden resten av säsongen; då blir det top 3 och SM-semi framåt våren.
Så Linköping, fortsätt sjung högt, fortsätt sjung Cluben!
