Vilken moral LHC visade i den här matchen! Äntligen kände jag igen er från laget som jobbade så hårt för varandra ifjol. Tillslut.
Det såg ju så hopplöst ut inledningsvis. Visst, framåt uppträdde man med en frenesi vi inte sett den här säsongen, men bakåt såg det ut som vanligt. Gång på gång spelade man fast sig, tappade puckar två till tre gånger i var och varannan sekvens och gav Djurgården fritt spelrum.
I målet öppnade Marcus Högberg med ett tveksamt insläppt mål, men fick heller inte så mycket hjälp från stillastående LHC-backar på andra och tredje målet.
Som tur var för LHC var det offensiven som fick överhanden för laget i den här matchen, tvärtemot tidigare matcher. Och utdelningen kom retroaktivt.
Garret Roes olycka blev starten till LHC:s lycka. När Roe gick in i omklädningsrummet i andra perioden för att plåstras om efter en hög klubba från Jonathan Davidsson – då passade LHC på att vända 0-3 till 3-3. Och när Roe senare var tillbaka i tredje perioden var han det med besked med sina två mål som ledde till seger.
Framåt såg det bra ut för LHC hela matchen, bortsett att man inte fick utdelning förrän efter halva matchen. Transatlantkedjan med Little, Roe och Gordon drev på. Gordon fick äntligen göra mål igen – som han behövde det. Niclas Bergfors gjorde också mål igen och visade upp rappheten vi sett tendenser av i tidigare matcher. Och Vilmos Gallo fortsatte vara det yrväder han är i varje byte.
Det var tre blytunga poäng och en seger som bottnade i en ruggig lagmoral från LHC. Att de aldrig gav upp och aldrig vek ner sig trots den branta uppförsbacken.
Det var – helt enkelt – en kul hockeykväll på Hovet för det 50-talet LHC-supportrar som åkt dit. Och för LHC-spelarna och ledarna också förstås. Tillslut.
Men vi ska nog heller inte glömma att Djurgården bara tagit åtta poäng den här säsongen. De är, som White Lions ordföranden Niclas Wilhelmson sa i en artikel igår, ”inte asbra”. Faran är långt ifrån över för LHC den här säsongen.
Gustav Forsling är, som det verkar, helt borta från LHC nu. Det här laget behöver backförstärkning(ar). I LHC pratas det ofta om att det är i mars man ska vara som bäst. Varför nöja sig med Mars? Ta sikte mot Jupiter, Saturnus, och Kepler-452-b när ni ändå håller på. Bra spelare är svåra att hitta på planeten Jorden så här års.