Vita Hästen-sönerna Marcus Eriksson och Jesper Samuelsson är bedrövade efter konkursbeskedet.
Spelarna informerades separat vid 14-tiden, samtidigt som nyheten om Vita Hästens konkursansökan blev offentlig.
Det var deppigt bland den lilla gruppen som fortfarande var kvar i stan.
– Det är tragiskt. Otroligt tragiskt. Man är både ledsen, besviken och förbannad. Det är många känslor, konstaterar klubbikonen Marcus Eriksson.
37-åringen har spelat i Vita Hästen nästan hela sitt liv och har alla tänkbara rekord. Då gör det extra ont när bubblan spricker.
– Jag har 20 säsonger i A-laget. Jag var med och spelade upp oss i allsvenskan och det var inte så här man tänkte sig att karriären i Hästen skulle avslutas. Men efter det extra årsmötet förstod man att det var fruktansvärt illa. Man hoppas att det ska lösa sig men nu är vi ju här.
Det hade känts bättre om ni hade åkt ur på sportsligt vis?
– Absolut. Det vi gjorde nu (åttonde plats och slutspel) är ju inget värt.
Macke vill inte "peka finger" men han levererar en rejäl svada efter att konkursen är ett faktum. För mindre än ett år sedan, när Vita Hästen klarade elitlicensen, fanns det 2,5 miljoner plus i eget kapital. Vid det extra årsmötet för en månad sedan redovisades det att klubben hade gått back 6,8 miljoner och att det egna kapitalet var minus 4,6 miljoner.
– Det är bedrövligt skött. Det ska bli intressant att se den ekonomiska utredningen från konkursförvaltaren, den kommer jag läsa noggrant. Vi har inte haft något dyrt lag, vi har haft korta resor och knappt några hotellnätter och det är många klubbar som har haft betydligt mindre folk på matcherna. Ändå går det så illa och det ska inte kunna hända på ett år. Det är pissdåligt och jag hoppas verkligen att det framgår av utredningen hur det kunde bli så här.
Det är ingen som vet just nu i vilken form eller serie som Vita Hästen kommer spela seniorhockey kommande säsong.
– Det känns i alla fall inte ljust för hockeyns framtid i stan. Jag har gjort vad jag har kunnat för att få till ett lyft, även om det har varit en ständig kamp med ekonomin. Det enda positiva i det här är att ungdoms- och juniorhockeyn inte drabbas men det känns ju inte kul om vi exempelvis skulle ha ett seniorlag i division 3.
Marcus Eriksson medgav så sent som i veckan att en eventuell övergång till Södertälje lockade. Nu kan han i alla fall stryka en fortsättning i moderklubben Vita Hästen från sina framtidsplaner.
– Jag hade kanske lämnat ändå. Jag började fundera i de banorna redan efter det extra årsmötet. Man får alltid vänta när det ska diskuteras avtal och sen får man skambud. Det känns som de hela tiden utnyttjar min familjesituation, säger han.
Hans fina Vita Hästen-siffror, med bland annat över 800 matcher och ännu fler poäng, stannar där. Men inte hockeyspelandet.
– Jag vill absolut spela vidare och jag har kontaktat lite föreningar. Jag är glad att de två senaste säsongerna har varit helt okej så jag har förhoppningsvis ett bra förhandlingsläge. Det vore kul att komma till en klubb och bara spela hockey och inte behöva tänka på ekonomin och allt annat runt omkring.
Hemmasonen Jesper Samuelsson, som fyller 35 år i sommar, har i stort sett samma bakgrund som sin kompis Marcus Eriksson.
Han är lika bedrövad efter fredagens dystra men pardonlösa besked.
– Jag är fruktansvärt tom. Man har dedikerat hela sitt liv till det här och brinner så oerhört mycket för hockeyn och Vita Hästen, konstaterar "Sama".
Han refererar till den förra konkursen 1996 och den långa resan tillbaka till elithockeyn därifrån.
– Sju miljoner kronor är en jättelåg summa i förhållande till hur mycket tid och kraft det kostade att ta sig till allsvenskan då.
När konkursen har sjunkit in är det även dags för Sama att fundera på sin hockeyframtid.
– Det är klart att vi hade velat bygga vidare på det vi hade nu. Det var en fantastisk grupp och så vidare. Men det är som det är och jag är jäkligt besviken. Just nu är det mycket frågor och få svar. Jag får ta den här helgen och se vad som kommer sen, säger han.