Veteranen och publikfavoriten gör sin tionde säsong i LHC-tröja nummer tolv, men har under senaste tiden fått uppleva något han knappast varit med om tidigare. Mot Frölunda (1–4) i lördags var han med igen, men dessförinnan ute i kylan och petad i några matcher på raken.
– Jävligt kul att spela igen. Det har varit tufft att vara utanför laget, jag skulle ljuga om jag sa något annat. Men vi har spelat bra och de jag konkurrerar med har vuxit in i sina roller. Vi har gjort det svårt för tränarna och det är ett tecken på att vi har bra konkurrens och bredd. Man får försöka vara positiv och se det så.
Det kan inte alltid vara så lätt.
– Nej, klart att man blir förbannad ibland. Ena stunden är du arg och besviken, nästa stund tar du ett steg tillbaka och förstår. Sen är det dags att hämta barnen på dagis och då försvinner allting, sa Sebastian Karlsson.
Han tystnade för ett ögonblick.
Funderade.
Sedan sa han:
– Äh, man vill ju alltid spela, men mitt i allt får man försöka inse och tänka att jag har ett väldigt bra liv. Familjen mår bra och jag har ett bra jobb. Hur många skulle inte vilja ha det så? Det kommer nog också med åren att man inser hur bra man faktiskt har det.
I lördags fick 32-åringen – som på grund av en axelskada också missade seriestarten i höstas – chansen igen och gjorde ett mer beröm godkänt jobb i fjärdelinan med Dan Pettersson och Daniel Olsson Trkulja.
Sebastian Karlsson:
– När man vinner kanske man inte förtjänar alla vinster, när man förlorar kanske man inte förtjänar alla förluster. Men visst, det är inte tillräckligt bra med så många matcher utan seger. Vi behöver hitta tillbaka till det spel som vi hade i början.
– Det får inte bli som förra året där vi gjorde bra insatser, men inte lyckades vinna ändå. Det är där som vi behöver komma på rätt sida.