Så populär har den blivit, Kim Martin Goalie Academy, på bara tre år. Bland årets anmälda deltagare finns tjej- och killmålvakter från hela Sverige, Norden och Europa. Ja, världen.
– I år har vi en med från Belgien, och sen lite från Norge och Danmark också. Nyligen hörde en tjej från Taiwan av sig och sa att hon ville komma nästa år, säger Kim Martin-Hasson själv.
Hon har bänkat sig i spelarbåset i klassiska Stångebrohallen och blickar ut över isen. Där är det fullt sjå för de målvakter som just nu har träning på is med de duktiga och erfarna ledare som Martin Hasson tagit hjälp av.
Målvaktsträningen ligger henne nära om hjärtat.
– När jag växte upp med hockeyn hade jag stor nytta av att min pappa var målvaktstränare och min bror också var målvakt. Jag fick lite träning och nötning på köpet där. Visst blir det att jag använder mycket av lärdomarna nu även om det utvecklats en aning. Min bror (numera målvaktstränare i Frölunda HC:s a-lag) kan dock det allra senaste bättre än jag. Jag försöker snappa upp lite hemifrån.
Vill ge tillbaka
Hon kan utan tvekan räknas som en av de största svenska damhockeyprofilerna genom tiderna. Kanske den allra största. Vid det här laget har det gått drygt ett år sedan målvaktsspaden lades på hyllan, varpå hon sadlade om till sportchef för LHC Dam och flyttade sin arbetsplats till flera våningar ovanför isen.
– Om jag saknar det? Lite så klart, men inte extremt mycket, jag håller mig ändå nära sporten. Om jag inte hade haft någon koppling alls till hockeyn längre hade jag nog saknat det ännu mer.
Hockeyskolan är också ett sätt att hantera målvaktspensionen.
– Efter att jag avslutade min karriär ville jag ge tillbaka på något sätt, förklarar Kim Martin Hasson.
– Det roligaste med det här är att få se hur målvakterna utvecklas av träningen. Att se dem göra framsteg känns väldigt givande. Det är många som kommer tillbaka efter tidigare år så någonting rätt måste vi ju göra.
Rekordmånga tjejer
Aldrig tidigare har så många unga tjejmålvakter anmält sig till Kim Martin Hassons målvaktsskola som i år. Ett samtidens eko, kan tänkas, men det återkommer vi till.
Ett par av de många tjejer som återkommit till lägret en andra gång är Jorinde Heller, 9 år, som vanligtvis spelar i Linköping HC och Thea Liodden, 10 år, i Hällefors IK. De talar redan om att komma tillbaka nästa år.
– Man får lära sig så mycket, det är det som är roligast. Och att få vara på isen, säger Thea.
Berätta om dagarna.
– Idag har vi haft teorilära, fysträning, ispass, lunch och sen ispass igen, säger Jorinde. På teorin gick de gick igenom kost och träning, vad man behöver få i sig för att få energi. På fysen fick vi springa två varv runt ishallen.
Fortsatta problem
Naturligtvis gläds Kim Martin Hasson åt det växande intresset för damhockeyn. Även om allt inte sker över en natt.
– Visst går det lite uppåt med fler tjejer som börjar, säger hon.
Damfotbollen har länge haft problem med många spelare som slutar spela i relativt ung ålder. Hur är det i hockeyn?
– Samma. Förhoppningsvis kan det ändras till det bättre i och med bland annat mer medial uppmärksamhet. För med ökat intresse brukar bättre förutsättningar komma. Men fortfarande är det svårt för många att få ihop det ekonomiskt, och sedan med barn och familj.
Och snart får Kim Martin Hasson utökning i familjen.
– Vi får hoppas att hockeyintresset följer med, säger hon och ler.