Det sägs att Rosenbom tillhörde de första människorna som bosatte sig på Trossö. Han arbetade på varvet, men blev avskedad när han fick malaria. Nu står den välkända träfiguren utanför Amiralitetskyrkan och blickar ut över flottans Karlskrona. Den mest klassiska bilden av en stad omgiven av vatten som i vinter får uppleva något den aldrig varit med om tidigare.
Ishockey i högsta serien.
– Fantastiskt. Det är nästan en liten saga att ha klarat av det här. Från division 3 till SHL. Det är ofattbart. Jag tror inte stan i övrigt riktigt förstått vad det här handlar om, säger Rolf Lindberg.
Klubbdirektören tar för sig av lunchtallriken på Scandichotellet. Han skrattar åt det som hände den där oförglömliga kvällen i mars i våras. Karlskrona, som inte ens skulle hänga kvar i allsvenskan, slog Västerås och tog steget upp i SHL.
– I slutet av tredje perioden, när vi gjort 2–1, reste jag mig upp, sa till frun att vi ses när vi ses och gick till omklädningsrummet. Man fick nypa sig i armen för att förstå och tänkte mest att ”oj, vad är det som händer?”. Det har varit en intensiv sommar med investeringar, ombyggnadsplaner lagbygge och allt annat, säger han.
För några år sedan var det Växjö som gjorde samma häftiga resa. Så här långt följer Karlskrona i spåren ganska exakt. Från division 3 och uppåt. Om fyra år blir det SM-guld om det fortsätter på samma sätt.
Rolf Lindberg säger:
– För fem år sedan bestämde vi att skulle vara i allsvenskan till 2015. Det klarade vi med några års marginal. 2013 kom vi överens om en vision att vi skulle spela i elitserien (SHL) 2020. Nu är vi där. Vi låter den visionen ligga kvar.
Det är många som tror att ni inte ska lyckas.
– Vi har vant oss vid det. Vi har några år framför oss av lärande. På och utanför isen. Förra året hade vi fyra personer på kansliet, nu har vi tretton. Vi måste ha en ständig tillväxt. Nu ökar omsättningen från 30 till 72 miljoner…om tre år kan vi inte ligga under 100, det tror jag inte. SHL kommer att bli vardag även här. Hoppas jag. Då kan man inte ta så stora kliv som nu.
Det finns de som påstår att Karlskrona är för litet för SHL.
– Skellefteå är väl inte så mycket större? Jag ser inte den begränsningen. Det finns inga stora klubbar i närheten. Någonstans uppe i skogarna möts vi och Växjö när det gäller marknadsandelar. Nackdelen är att Karlskrona är omgärdat av tre fjärdedelar vatten om du tittar på kartan. Vi vill gärna hitta någonting söderut också.
– Polen har vi börjat med. Det kommer att ta flera år, men det är ett intressant område för oss. Sverige är en stor marknad för polska företag. Kan vi hjälpa till där på något sätt…vi har etablerat en del kontakter där.
Nästan samtidigt som KHK tog steget upp gjorde handbollslaget detsamma.
– Båda får plats. Det är inte den konkurrensen att vi äter av varandra. Jag tror att vi kan hjälpas åt, säger Rolf Lindberg och tittar ut över vattnet vid Trossö, som är stadens största ö.
Det känns som goda utsikter.
Kommunikationsansvarige Niclas Skoglund sitter intill och nickar instämmande. Han jobbade som volontär, men slutade sitt tidigare arbete i våras för och började jobba i klubben. Betalt får han inte förrän i september.
– Det var så fantastiskt mycket glädje när vi tog klivet. Mellan matcherna var det någon slags skräckblandad förtjusning. Alla var så inmatade att vi skulle hålla oss i allsvenskan ett tag till. Man fattade inte riktigt att det kunde gå. Men det gick.
Det sägs att Karlskrona alltid har varit en hockeytokig stad, men inne i shopen i centrala stan är det lugnt. Det ser ganska urplockat ut. Det visar sig mest bero på att de beställda souvenirerna ännu inte kommit fram.
Bosse Karlsson står bakom disken.
Säljer biljetter, matchtröjor och annat.
Pratar med folk.
– Det fanns nog ingen som trodde på det här. Det var väl efter jul som man började fundera att det kanske kunde gå. Jag hoppas att det blir bra, säger han innan han går till banken för att sätta in pengar från dagens försäljning.
Förhoppningen är att det ska bli ett rejält uppsving under hösten och vintern.
– Många tycker att vi redan i våras borde ha köpt in en massa tröjor och kepsar och allt vad man ska ha, men vi hade inga pengar till det. Det kanske givit oss lite mer intäkter, men hade också inneburit större risker. Nu vågar vi satsa på att folk ska köpa sin julklapp hos oss, säger klubbdirektören.
Pengar först. Handla sen. Den andra vägen har testats tidigare och inte visat sig vara framkomlig. Det är inte länge sedan som klubben levde under akut konkurshot, vilket gör framgångssagan om möjligt ännu mer osannolik.
För ett drygt år sedan var det skulder på fem miljoner kronor och inga pengar på banken. Med hjälp av ett ackordsförfarande förhandlades skulderna ned till två miljoner, vilket täcktes av det egna kapitalet. När Rolf Lindberg gick till årsmötet fanns 35 000 kronor kvar.
– Det var någon dag från konkurs när det var som mest kritiskt och innan vi fick stopp på det. Det är fortfarande en tuff utmaning för oss. Om allt går som det ska med ombyggnation av arenan så är inte jag särskilt orolig. Den stora utmaningen är att överleva på vägen dit med likviditet och annat.
SHL-kraven gör att arenan måste byggas ut, men det är också en överlevnadsfråga för föreningen. 3 500 åskådare ger för lite pengar för att täcka upp för de ökade kostnaderna. Nu är byggplanerna försenade, vilket gör det svårare att ta igen ett eventuellt tapp.
– Det krävs att vi har fullt varje match för att det ska gå ihop. Men det gick inte att vara trovärdig mot kommunen och ena dagen sitta och säga att det finns risk för konkurs och nästa dag kräva en ombyggnad av arenan för 70–100 miljoner.
Budgeten är begränsad vilket förstås har fått konsekvenser för lagbygget. Ont om etablerade stjärnor och profiler på SHL-nivå. Mer av talanger och spelare som kört fast i andra klubbar. Men det är inget nytt. Det var likadant i fjol. Att göra någon toksatsning var inte aktuellt.
– Nej, har du haft kronofogden i hälarna under tre månader…då har man lärt sig att se till att det först finns pengar att betala med, säger Lindberg.
Ursäkta röran, vi bygger om. Arenan i Karlskronas utkanter håller som bäst på att fräschas upp och byggas ut. Supporterföreningen Black bugs håller till bakom ena målet och vi behöver inte fråga Mattias Abrahamsson om han ser fram emot premiären. Han har längtat varje dag sedan i våras.
– Det känns nästan som om man inte riktigt fattat det. Det är svårt att ta in. Du somnar aldrig utan att ha tänkt på hockeyn under dagen och kvällen. Vi har allt att vinna. Det ska bli tufft för de andra klubbarna att komma hit och spela, säger hejaklacksledaren.
Guldtippade Färjestad väntar i premiären på onsdag.
Rolf Lindberg säger:
– Då blir det botten mot toppen i spekulationerna. Haha. Det ska bli skoj. Och garanterat fullsatt. Vi konstaterar med ett leende på läpparna att ”nu tror inte experterna på oss igen”. Vi skulle bli sist förra året också.