Storpublik och upplagt för fest – men fredagsmyset kom av sig i Mjölby. Det blev 2–3-förlust mot Alvesta i avgörande kvalmatchen.
– Jag vet inte vad jag ska säga. Just nu är det bara sjukt jävla tungt. Vi hade chansen, men tog den inte, sa Philip Dimtrén.
Samtidigt som jublande motståndare dröjde sig kvar på isen och firade satte sig 27-åringen i spelarbåset och stirrade rakt ut.
Länge.
Han grät.
Idrottens kontraster med olika typer av känslostormar blir sällan tydligare än så.
– Det känns för jävligt. Det jobbigaste jag har varit med om i idrottsväg, sa Mjölbykillen när han hunnit samla sig något och varit en kort sväng i omklädningsrummet där det var tyst och mest en kollektiv besvikelse.
Det var minst sagt häftiga förutsättningar med mycket på spel inför hela 1 109 åskådare i Pro train arena där vårens sista match avgjorde allt. Vinnarna upp i ettan, förlorarna kvar i tvåan – om det inte senare skulle visa sig att något lag, av ekonomiska orsaker eller annat, tvingas dra sig ur.
MHC, som vunnit nästan allt under en stark säsong, hade chansen att för första gången sedan 2014 ta steget upp och kom nära, men inte ända fram.
0–2 och 1–3 blev 2–3 och möjligheter fanns att kvittera på slutet, men forceringen var förgäves.
– Vi har gjort en bra säsong, men sedan vi åkte ur för snart tio år sedan har målet varit att ta oss tillbaka och det är det som man har brunnit för, sa Philip Dimtrén.
Orkar du en säsong till?
– Jag har inte tänkt på det än, men man har ju ett mål som man vill uppnå innan man lägger grejerna på hyllan.
Det var en jämn match där Alvesta var något mer strukturerat, men MHC något tyngre med mycket speltid för förstalinan med David Bremer, Philip Dimtrén och Tom Eriksson. Gästerna tog ledningen i första perioden och utökade i den andra. Tom Eriksson reducerade efter drygt sju minuter i den tredje och skruvade upp temperaturen rejält innan Hampus Andrén utnyttjade ett misstag och gjorde andra målet för kvällen till 1–3.
Avgjort?
Inte alls.
David Bremer skickade in nästa hemmamål i krysset, men mer än så blev det inte.
– Det var sista matchen som avgjorde allt och då blir det så tydligt och så definitivt. Vi ska göra en avslutningsresa med det här gänget, men sen vet man inte hur det kommer att se ut. Jag är ledsen, men jag vet inte vad jag ska säga, sa Philip Dimtrén och torkade av sina rödgråtna ögon.