I del två av podden "Candevi möter" med Jonas Junland är det fullt fokus på den tuffa säsongen som precis avslutats. Föreningen har varit med om allt från en förstemålvakt som lämnade sitt uppdrag två veckor innan seriestart, en ersättare som inte levererade, ett stort coronautbrott, skador och en sparkad tränare. Mitt i allt stod LHC-kaptenen Jonas Junland som fick var med på en tung resa med sin moderklubb.
– Jag har mått jättedåligt till och från. Jag har haft enorma skuldkänslor till att vi inte spelat bättre. Man är från staden, är lagkapten och bryr sig så mycket om föreningen. Det har varit enormt jobbigt. Ett tag kände jag att gör vi ingenting snart kommer vi inte vinna en enda hockeymatch till. Så illa kändes det, berättar Junland.
Stress. Press. En känsla av att vara otillräckligt. Mycket bubblade inom LHC-kaptenen och till slut rann det över.
– Det var någon som sa något som gjorde att jag gick in och grät i sliprummet. Jag fick gå och gömma mig lite. Än i dag vet jag inte varför jag började gråta. Det var någonting i mig som sprack. Jag var så arg och frustrerad. Under den här perioden hade jag enorma sömnbekymmer och åt en hel del sömnpiller för att ta mig igenom det. Jag har vaknat på nätterna med en oro och tryck över bröstet, säger Jonas Junland och fortsätter:
– Att vara hockeyspelare är världens bästa jobb. Men i grund och botten har jag mått katastrof.
Ni kan lyssna på podden nedan - eller ladda ned den där poddar finns.