I andra matchen kom första poängen för säsongen för Linköping HC i SHL-hockeyn. Men det blev bara en efter 1–2-förlust på straffar mot Växjö. Förre LHC-aren Fredrik Karlström svarade för båda bortamålen och sänkte sin förra arbetsgivare i Saab arena.
Jonas Junland suckade och sa:
– Nu var inte jag här i början av förra säsongen, men det känns som att det stundtals är tillbaka på ruta ett. Vi kämpar så in i helvete, men när ska LHC sluta att kämpa och börja spela hockey? Nu har vi ett lag som faktiskt kan spela och det börjar bli dags att ta fram det.
Backstjärnan flyttade i vintras tillbaka till Linköping efter nästan fyra säsonger i schweiziska Lausanne, kastades direkt in i jakten på fortsatt spel i högsta serien och fick ett "C" på bröstet.
Det har han fortfarande.
Men på isen har Junland så här långt inte en lika framträdande roll. Mot Växjö blev det några minuters mer spel än i premiären (drygt 16), men fortsatt var det fyra backar som gavs mer förtroende: Hampus Larsson (25), Jonas Holös (24), FIlip Berglund (21) och Petteri Nikkilä (19).
– Äh, jag har en defensiv roll. Jag spelar box play och fem mot fem. Det är så det är. Det är bara att köpa, sa han.
Är det svårt att ta?
– Nu tycker jag att det går fantastiskt bra i box play och att det känns bra i allmänhet. Men tiden delas inte ut av mig utan av coacherna. Vi får köpa de roller som vi får. Tycker jag att jag ska spela mer? Ja, det tycker jag nog. Men så är det väl alltid.
– Jag och Holös ska kunna äta minuter och spela bra hockey. Det är vår uppgift. Sedan har vi ett gäng killar som är på väg uppåt i sina karriärer och då ska vi hjälpa dem att bli så bra som möjligt. Det är vår roll i laget. Det handlar om att i match efter match och på träning efter träning visa att du vill spela och att du gör det bra.
Jonas Junland funderade ett ögonblick.
Såg sig omkring där han stod utanför omklädningsrummet.
Sa sedan:
– Samtidigt är det skönt att det är konkurrens. Det gillar jag. Förra året hade vi ett för blekt lag och det är betydligt bättre att alla tävlar om istid. Hellre det än ett lag där du får spela massor och ligger sist. Nu kanske vi gör det ändå, men du förstår.
Ja, inte sist, men i botten. Hur länge ska ni göra det?
– Vi behöver bli kaxigare och lita mer på varandra.Våga spela ut, våga spela pucken till klubban. Det känns som om ängsligheten sitter kvar från i fjol och den måste vi jobba bort. Vi har en bra forechecking, men ibland får vi inte hugg utan åker bara med. Då kan vi nästan skita i att åka och spara energi i stället.
Första perioden var bra och jämn, men fortsättningsvis var Växjö snäppet vassare och utan starka parader av Niklas Lundström hade det varit avgjort redan efter 60 minuter i en utvisningsfylld match.
– Vi ska försöka att efterlikna som det såg ut i våras, men är inte riktigt där. När vi ville ta över i slutet blev det tvärtom. Alldeles för många utvisningar och sedan chippa, chippa och chippa. Det var som att vi slutade att spela hockey, sa Jonas Junland besviket.