LHC-kaptenen trotsade smärtorna och gjorde snabb comeback i hemmamötet med Djurgården. Men efteråt var det inte ljumskarna som smärtade mest.
Det var förlusten.
Broc Little (vem annars?) kvitterade i slutminuten till 2–2, men i förlängningen avgjorde Tom Wandell. Drömscenariot för LHC var att det efter tisdagsomgången bara skulle skilja fyra poäng till tian Växjö, men i stället ökade differensen till nio. Med bara fyra matcher kvar att spela.
Jonas Junland sa:
– Ärligt talat är det svårt att veta om man ska vara förbannad eller börja gråta just nu. Det är nio poäng och hoppet lever, men är du lite realistisk så inser du att det blir svårt. Vi kommer att försöka vinna det som är kvar, men alla förstår att ett par poäng till nu hade suttit fint. Samma sak i Ängelholm senast. Och mot Frölunda.
– Vi har mer än väl matchat alla topplag som vi har mött på slutet...och ändå ligger vi där vi ligger. Det känns bara så enormt tungt. Jag vet inte hur många klara lägen som vi missade.
32-åringen sänkte blicken i golvet.
En dryg månad har gått sedan han värvades tillbaka till moderklubben med sikte på att 1) hålla kvalspöket bakom sig och 2) ta sig hela vägen upp till slutspel. Det första målet är med 99-procentig säkerhet nu fixat, medan det är betydligt längre till det andra.
– Gräver du ett hål i 40 matcher så är det svårt att ta sig ur. Nu har vi grävt oss ur det första hålet, men du är fortfarande minst lika frustrerad över att vi inte kan ta oss ur nästa också. Jag vet inte hur många viktiga poäng som vi tappat på övertid och på straffar.
– Den här säsongen kan driva en till vansinne. Det känns för jävligt att risken finns att det snart är semester. Jag vill inte att det ska vara fyra matcher kvar. Jag vill att det ska vara 25, eller nåt, sa Jonas Junland.
Efter långt uppehåll och sedan intensivt matchande har han under några veckor haft mer eller mindre bekymmer med ena ljumsken och efter matchen mot Växjö för tio dagar sedan blev det en mer tydlig muskelbristning. Nu var lagkaptenen uppsatt som extraback men gavs ändå allt mer speltid. Inte minst i slutet när LHC pushade för kvittering.
– Jag var lite orolig för mycket tid i egen zon med start och stopp och vrida och vända. Men ljumsken höll och det kändes bra. Det var en total chansning att spela, sa han.