Ni har säkert inte missat den senaste tidens uppmärksamhet kring ett flertal erfarna NHL-coacher som tvingats lämna sina jobb efter anklagelser om fysiskt våld, rasism och psykisk terror. Häromdagen berättade förre LHC-målvakten och Vita Hästen-vdn Fredrik Jensen om sina erfarenheter av tränare som använder sig av mobbning som en del av sitt ledarskap.
– I andra yrkesgrupper skulle de mer eller mindre ses som psykopater, sa Jensen.
Kanadensiske LHC-forwarden Andrew Gordon har många år bakom sig i AHL, men även i NHL. Han har förstås följt debatten och tycker att den ibland fått orimligt stora proportioner.
Han säger:
– För det första: rasistiska, ojämlika, homofobiska och sexuella påhopp är inte acceptabelt. Absolut inte. Inte fysiskt våld heller. Det får inte förekomma. Det är bra att det diskuteras och bra att det kommer upp till ytan. Inget blir bättre av att förödmjuka någon.
– Nu kommer en annan generation av spelare och en annan generation av tränare. Om någon inte gillar det som någon gör sprids på ett ögonblick över hela världen. På sociala medier ser det ofta värre ut än vad det faktiskt är. Att en coach är hård mot sina spelare har jag inga problem med alls. Kan du inte ta att du får skäll om du tappar pucken på övertid så att laget förlorar, då har du nog satsat på fel jobb.
33-åringen kommer tillbaka till hur han bestämt tar avstånd från vissa avarter som avslöjats, men hymlar inte om att han på många sätt gillar den klassiska nordamerikanska ledarstilen inom ishockeyn.
– Det är en viktig skillnad mellan att vara hård mot dina spelare och att förödmjuka dina spelare. Men när du sysslar med den här sporten, med det fysiska och intensiva som det innebär, då får du vara beredd att ett och annat hårt ord och tuff jargong.
– Jag kan inte bli upprörd om Bert (Robertsson, LHC-tränaren) skäller på mig och mina känslor blir sårade. Jag vill inte att han ska bli sparkad för det. Lag som hittar sätt att hantera och svara upp på tuff coaching är ofta mentalt starkare och tuffare att spela mot.
Vad har du själv varit med om?
– Jag har varit med om coacher som skjutit puckar eller kastat avslagna klubbor så att spelare fått ducka. Men ingen skada skedd. Människor med vanliga jobb tycker säkert att det är ett hemskt jobbklimat. Jag kan förstå det. För mig är det motiverande. Gör jag inte mitt jobb ska jag veta att jag kan bli utskälld och få höra att jag spelar som skit.
Har du känt dig nedtryckt någon gång?
– Jag hade en coach, jag vill inte säga hans namn, som mer eller mindre förbjöd mig att spela ishockey. Jag skulle bara döda utvisningar och skjuta pucken ur egen zon. Jag fick veta att jag inte var bra nog för något annat.
Men du gjorde det?
– Självklart. Om det var så han tyckte att jag gjorde mest nytta för laget.
Alla skulle inte kunna ta det.
– Absolut. Jag kanske är gammalmodig och många är nog mer känsliga. Ofta är det unga killar som får ta skiten. Jag vet spelare som kommit av isen och undrat ”varför skriker han hela tiden?”. ”Kom igen, vi har förlorat fem matcher i rad, vad hade du väntat dig?”.
– Jag har haft coacher som Randy Carlyle, Bruce Boudreau och Trent Yawney. De var beredda att göra precis allt för att vinna och brydde sig inte om någon annans känslor. Men det var okej. Jag var i hallen för att sköta mitt jobb och inte för att få kramar.
Det är mer kramar i Sverige?
– Ja, betydligt mer.