Solen skiner. De första riktiga sommardagarna har kommit till Linköping och temperaturen ligger runt 22 grader. Anton Björkman är tillbaka i stan för den hårda sommarträningen efter ett riktigt ishockeyäventyr där han var en bidragande faktor i IK Oskarhamns avancemang till SHL.
– I början fick jag inte spela så mycket men ju längre tiden gick fick jag mer och mer speltid. I kvalet mot AIK och Timrå fick jag spela väldigt mycket och fick en större roll än vad jag hade i början av säsongen, säger Björkman och ler.
Något som Björkman lyfter fram som en bidragande faktor till lagets framgång är spelsättet de använde sig av. Det vanligaste sättet att spela är att backarna tar klivet in i mitten och spelar ut mot kanterna – i Oskarshamn gjorde de tvärtom.
– Det är ingen annan som kör det spelsättet så hårt som vi gjorde det. Det är svårt att försvara sig emot så vi kom snabbt ur zon hela tiden och fick många bra lägen. Det var det som gjorde att vi vann så mycket matcher.
Finns det ingen risk med det spelet? När motståndarna börjar läsa av det?– När man sitter på läktaren ser det väldigt riskabelt ut när backen kastar in pucken framför mål hela tiden. Men vi visste vad vi skulle göra och hade alltid en gubbe framför kassen om det skulle skita sig. På hela säsongen tror jag att vi släppte in två-tre mål på grund av att vi slarvade framför kassen. Om man ser hur bra det gick kontra de gånger vi misslyckades med vårt spel överväger det bra ganska mycket. Det var bara Västervik som vann tre av fyra matcher mot oss när de gick ner och lyckades markera sönder oss i egen zon.
Innan Björkman tog klivet ner till allsvenskan var han en av de yngre backarna i LHC som fick förtroende med A-laget. Dock blev han hämmad av flera axelskador och när han under säsongen med IKO på nytt fick en smäll mot axeln i en match mot Leksand trodde han att karriären var över.
– Jag har aldrig haft så ont i axeln som jag hade då och var hundra procent inställd på att karriären skulle vara över. Det var ingen kul tid. Men sedan visade det sig att det var en nerv som låg i kläm, så ingenting var trasigt, säger Björkman och suckar. Han fortsätter:
– Då var jag riktigt less på det. Det var en tuff tid.
Nu när det kommer en ny säsong, är skadeproblemen något du oroar dig över?– Det är klart att det alltid finns där i bakhuvudet att man har haft problem. Men jag har ju åtgärdat det och det är lugnt nu. Man får försöka koppla bort det negativa och se det som gick bra istället.
LHC-backen återvänder med ett mognare spel där han blivit tryggare med spelet med puck. Innanför väggarna i Saab arena har det dock hänt en hel del sedan han var där sist. Som general manager sitter nu Niklas Persson istället för Fredrik Emvall och som huvudtränare finns Bert Robertsson istället för Dan Tangnes.
– Jag tror bara att det är bra. Det är lite nytt men det känns som det kommer bli bra i slutändan med både ”Pajen” (Niklas Persson) och Bert. Bert har varit med sedan jag kom tillbaka och han har ett bra engagemang och en vilja jag nästan aldrig sett hos en tränare innan. Han pushar på och är med och kör fysen. Det känns verkligen som han vill det här och det skickar bra signaler till laget. Nu på morgonen kör Bert uppvärmningen vilket är lite annorlunda än tidigare och så har han varit inne och ändrat på lite andra grejer. Han är också med och går runt och patrullerar och inspekterar i gymmet, säger Björkman och skrattar.
Så ingen kommer undan med att slöa alltså.– Nej, verkligen inte, säger Björkman och skrattar ännu högre.