Antingen spelar man mest på skoj i division 4. Eller också så elitsatsar man i allsvenskan eller SHL. Däremellan? Ja, det är ett gytter av spelare som försöker få sina livspussel att gå ihop för att kunna åka till Grästorp och spela match en onsdagskväll. Att försaka familj och övriga intressen för att jaga trissan i en serie som få bryr sig om och där vägen till toppen fortfarande är evighetslång.
Man fylls av både ödmjukhet och respekt på samma gång för de som hänger i.
Ännu mer imponerande blir det när man tänker på två pandemiår med uppskjutna och inställda serier – och att de flesta trots allt lyckats behålla glöden och fortsätta spela.
Mjölby hockey har en bra chans att spela division 1 till hösten. Två av sex lag i kvalserien tar klivet upp och inget lag ser omöjligt ut på förhand. Det blev bitter förlust efter förlängning mot Kumla i helgen och nu väntar östgötaderby mot Guts under onsdagen. Seger där och MHC har skaffat sig ett fint slagläge inför fortsättningen.
Det har redan varit en mycket bra säsong. Skulle det bli division 1 är det inget annat än en dundersuccé.
Frågan är om hockeylivet är så mycket roligare i ettan? Drivkraften måste alltid vara att vinna och avancera i svensk hockeys seriesystem, men platsen strax under eliten är grymt otacksam och jag är inte alls säker på att allt blir bättre vid en uppflyttning. Derbymatcher mot Tranås AIF kan bli häftigt, men lag som Nyköping, KRIF och Mörrum lär inte locka några publikmassor och fixa viktiga intäkter.
I MHC:s fall är jag också tveksam till om kärnan i truppen verkligen vill göra den satsning som krävs. Ökad träningsnivå och mer press på att prestera samtidigt som livet utanför hockeyn måste anpassas ytterligare är inte alltid ett självklart val om man jobbar heltid som snickare eller pluggar på universitetet.
Den här säsongens MHC är mer kompakt än på många år. Lagdelarna sitter ihop, rollerna är tydligare och man får en känsla av att alla vet just vad deras uppgift är på isen. Då går det lättare och fler bidrar till framgångarna.
Poängkungar som David Bremer och Victor Jigmalm har dessutom fått avlastning – fler spelare gör mål och passningspoäng den här säsongen. Det är roligt att se kämpen Daniel Hjärtstrand få utdelning på sitt slit och det är lika kul att konstatera att egna talangen Edvin Lundqvist tagit minst två kliv i rätt riktning.