Inte sedan Linköping HC tog steget upp i det som då hette elitserien har klubben haft en huvudtränare som varit verksam i mer än tre år i sträck. Tänker jag efter en gång till tror jag faktiskt inte att det har hänt dessförinnan heller.
Frågan är om det inte är dags att ändra på det – och jag tror att Bert Robertsson är rätt man för just det.
Låt mig förklara varför.
Det går inte att med bästa vilja i världen påstå att LHC gjorde en bra säsong i fjol och för det har naturligtvis tränaren ett stort ansvar. Det tog lång tid att hitta balansen mellan träning och återhämtning, en fungerande struktur och sätt att inte förlora. Men då ska man också veta att Robertsson fick ta över ett ofärdigt lag, att det var mycket som förändrades på kort tid – och att det under sista delen visades att det fanns potential.
Det är inte ofta som man ser en så tydlig utveckling från höst till vår.
Det är så klart ingen panik och jag skriver inte att LHC ska förlänga här och nu, men låt det gå ett tag i höst, fortsätter det att peka åt rätt håll och allt känns bra – då borde general managern Niklas Persson göra klart med några år till. Ingen är perfekt, inte Bert Robertsson heller, men jag tror att han är rätt man att leda LHC in i framtiden.
Han gjorde åtta år i Skellefteå, gillar att verka långsiktigt och över tid. Känslan är att han allt eftersom i vintras fick laget att tro på sättet att spela och inte minst behöll han lugnet när det blåste som mest emot. Det, och den befriande ärligheten, imponerade på mig.
Jag kom att tänka på det när Frölunda i förra veckan gjorde klart med ytterligare några år med Roger Rönnberg som nu har kontrakt till våren 2025 och därmed kan bli kvar i tolv år. Det fick kollegan Henrik Leman att uttrycka det så här på sin sajt rakapuckar.com:
”Det här med kontinuitet är brutalt viktigt inom idrottsvärlden, inte minst när spelare stannar allt kortare tid. Tränaren, ledningen, är själva konstanten, högst bidragande till framgång över tid. Hittar du något som fungerar så … kör med det. Även när det inte är perfekt. Att byta kommer alltid med en risk; du vet vad du har men inte vad du får.”
Exakt så.
Jag instämmer till fullo med föregående skrivare.
Utan pengar och tålamod når du ytterst sällan framgång, men kontinuitet ska inte underskattas. Det behöver inte vara som i Manchester United och Arsenal där Alex Ferguson och Arsene Wenger gick i samma tränarjackor i över två decennium, men det behöver inte heller vara så att det med någon sorts automatik ska bytas bara för att. Inte om du har något som du tror på och inte när du inte kan svara ja på frågan om det finns någon som på ett bättre sätt kan leda färden.
Överhuvudtaget kommer Niklas Persson ha en hel del att göra i höst och vinter. Tittar du på truppen är det inte många som har gällande avtal efter våren 2021. Undantagen är Niklas Lundström, Jonas Junland, Filip Berglund (som ska till Edmonton efter den här säsongen), Henrik Törnqvist, Broc Little, Markus Ljungh, Jimmy Andersson och Oula Palve.
Fler än så är det inte.
Än.
Att tre år med Roger Melin som tränare gav tre raka semifinaler var ingen tillfällighet, och en annan förklaring var starka kärnspelare som visade vägen. En sådan stomme, med spelare som är starka i både medgång och motgång, behöver byggas under de närmaste åren.
Kontinuitet är viktigt även där.