– Så är det. Det var fruktansvärt tungt. Allt kändes väldigt bra efter säsongen, jag fick bra feedback från domarcoacherna även om det inte riktigt räckte till slutspel. Sen plötsligt plockades jag bara bort.
Det var 2016 på våren. På hösten fick han gå tillbaka till hockeyallsvenskan och dömde där två säsonger innan han bestämde sig för att sluta.
– Det var flera delar som vägdes samman. Att jag fick nya uppgifter här på jobbet var väl den sista pusselbiten på nåt sätt. Det hade nog inte funkat att kombinera.
Han säger att det känns skönt att ha tagit beslutet.
Men...
– Ibland saknar jag givetvis kicken och adrenalinet att kliva in i en fullsatt hall när mycket står på spel, det ska jag erkänna.
Ingen tanke på comeback?
– Nä, det känns inte så. Jag är klar med det där.
Att få honom att plocka ut några speciella händelser under sina år som elitdomare är inte särskilt svårt. De kommer snabbt.
– En match minns jag speciellt, Peter "Foppa" Forsbergs tröjhissning i Fjällräven Center. En av de största och jag fick vara med. Det var riktigt stort.
– Sen dömde jag när Djurgården var tillbaka i SHL igen och spelade premiär hemma mot Växjö. Decibelmätaren när lagen gjorde entré ska tydligen visat högre nivåer än när ett jetplan startar. Det var en mäktig känsla.
Sen minns han en speciell situation på isen där det blev totalt fel.
– Ja, egentligen två. Det var en match, tror det var Karlskoga-Sundsvall, där jag kom totalt fel hela matchen. Jag kände mig helt lost i varje situation, fick pucken på mig hela tiden. Det var tv-match i Viasat, Challe Berglund var expert och efter ville de ha en intervju. Visst, jag ställde upp och totalsågade mig själv i intervjun. Det glömmer jag aldrig.
– Sen minns jag en situation mellan Karlskrona och Djurgården när det var klart att DIF åkt ur SHL. Det var hätsk stämning, det var högriskmatch och man var väldigt på hugget på isen. Då blev Mika Zibanejad fri och en hemmaspelare måttade en stenhård slashing mot honom varpå min arm åkte upp direkt för utvisning. Det var bara det att Zibanejad hoppade undan slashingen så den aldrig träffade. Jag sa till hemmaspelaren att det var min sämsta utvisning någonsin, han köpte det och åkte och satte sig.
Nu, när hockeyn är slut får han sina adrenalinkickar på andra sätt. Under hösten har han nämligen genomfört sin andra raka Gotland Grand National i enduro.
– En vadslagning under en fjällresa låg bakom det. En kompis tyckte det var den ultimata utmaningen att träna emot och så blev det. Jag var rätt orolig i början eftersom min erfarenhet av tvåhjuliga motorfordon sträckte sig till en flakmoped när jag var 15, men det har gått helt okej. Det är väl kanske en av mina styrkor, att jag aldrig ger mig.
Golfbanan har också fått sin beskärda del av hans tid. Plus ett varv runt Vättern i Vätternrundan.
– Tanken var att vi skulle åka under nio timmar men missade med tre minuter. En regnskur och en punktering förstörde det.
Han har dock inte släppt hockeyn helt. Då och då hjälper han till som domarcoach i allsvenskan.
– Det blir ungefär en match varannan vecka, mest i Norrköping. Ett kul sätt att hålla kontakten och jag vill tro att mina erfarenheter kan vara till nytta för de som dömer på den här nivån.
Han utesluter inte att det kan bli fler uppdrag framöver, och kanske till och med i SHL.
– Har inte tänkt så mycket på det, men om domarna gillar det de får av mig och ledningen tycker att jag är lämpad så varför inte?