I Mjölby ser man på ishockey på rätt sätt – inte på liv och död

En match i Mjölby är ett besök mitt i hockeyvardagen – långt från flashiga intron och viploger, skriver Claes Nilsson.

Att gå på hockey i Mjölby är en annorlunda upplevelse jämfört med exempelvis SHL. Lagkaptenen Philip Dimtréns mamma och mormor ser till att Correns reporter får goda bakverk varje gång.

Att gå på hockey i Mjölby är en annorlunda upplevelse jämfört med exempelvis SHL. Lagkaptenen Philip Dimtréns mamma och mormor ser till att Correns reporter får goda bakverk varje gång.

Foto: Claes Nilsson/Tobias Josefsson

Ishockey2024-12-11 21:41
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ibland glömmer jag bort den – hockeyvardagen. Sittunderlag, starkt kaffe och hembakta bullar.

I Mjölby HC är det lagkaptenen Philip Dimtréns mormor som bakar.

"Nu skriver du något bra i Corren", säger mormor och räcker över några dagsfärska bakverk.

"Om bara laget sköter sig så...", brukar jag svara innan jag mumsar i mig en bulle.

Matchbesöken i Mjölby smakar gott. Jag går ofta från arenan med ett leende på läpparna. Och med sockerbehovet tillfredsställt.

Långt bort från flashiga intron, läktaraggression och viploger är vi några hundra som samlats för att titta på hockey i Sveriges tredjeliga. Mjölby HC mot Falun är en totalt betydelselös match, båda lagen missar allettan och ska spela den mindre glamorösa fortsättningsserien. 

Via ett snårigt kvalsystem finns ändå möjligheten att så småningom nå allsvenskan fram på vårkanten, men den chansen är...tja, i det närmaste obefintlig.

Det är heller ingen med normal kunskap om Mjölby HC som tänker den tanken.

Nu blev det visserligen seger mot jumbon Falun (6–4), men MHC:s form har varit svag på sistone. Ingen är särskilt förbannad för det. Jag är svag för den måttfulla besvikelsen som infinner sig på läktaren i Pro Train arena när spelet hackar och poängen uteblir. Allt behöver inte vara på liv eller död, det finns ingen anledning att gå in i en depression bara för att ens favoritlag inte presterar. 

I min värld är det rätt sätt att se på idrott. 

Ett uppgivet "amen, va fan..." kan höras ibland. Och visst, "domarjävel" når mina öron lite då och då. Men man behöver varken slåss, supa till eller gå loss på diverse diskussionsforum efter en förlust. Det räcker bra med att traska hemåt, vara lite småsur och tänka att det nog blir bättre nästa gång.  

+++

Det blev 18 poäng under grundserien ifjol – det blir minst 20 den här säsongen. Jag trodde nog att MHC skulle prestera ännu lite bättre nu när man haft tid på sig att bygga ett lag. Backsidan ser på pappret mycket starkare ut än förra säsongen, men ändå har det varit för många insläppta mål.

I vårens fortsättningsserie tror jag ändå att vi får se fler segrar och fler poäng. Det finns trots allt några playoffplatser att spela om – det skulle göra både laget och kassakistan gott om det framåt mars fanns några heta kvalmatcher att se fram emot.