LHC-kaptenen kastade in trunken i bussen före avfärden mot Örnsköldsvik. I kväll inleds nästa etapp på säsongens långa resa mot slutmålet att få jubla med guldhattar på. Första semifinalen mot Modo väntar i Foppaland.
– Det kommer att bli tätt och tufft, men jag är hundra procent säker på att vi ska vinna och ta oss till final. Det är de här matcherna som vi länge har laddat och spelat för, säger Ingrid Morset.
En av förklaringarna till LHC-framgången kan vara värd att nämna i en tid och värld när olikheter alltför ofta inte framställs som en styrka. I nuvarande trupp finns spelare från inte mindre än nio länder: Sverige, Norge, Danmark, Finland, USA, Kanada, Österrike, Schweiz och Slovakien.
– Klart att det på sitt sätt är speciellt och att olikheterna kan stärka oss. Men ärligt talat märks det inte så mycket. Jag har bott här i tio år nu och anser mig själv nästan vara svensk. Så det blir mycket svenska i omklädningsrummet, säger hon.
Även när ni norskor pratar?
– Nej, då byter vi. Det kommer naturligt. De som sitter intill och lyssnar har nog lärt sig en del ord.
Själv är 25-åringen (hon fyller 26 om någon månad) från Trondheim.
Det hörs inte.
Efter att ha gått hockeygymnasiet i Örnsköldsvik är backen inne på femte året i Linköping och har så här långt fått uppleva tre SM-finaler på tre år – men inget mer guld än under debutsäsongen 2015. Till vardags jobbar hon på fabrik ute på Tornby.
– Det fungerar bra att kombinera med hockeyn. Efter segern mot Djurgården i lördags fick jag skicka ett sms till chefen och säga att jag inte kunde komma på måndag, säger hon och skrattar.
Det har varit en svängig LHC-säsong, med ojämnt spel och mycket skador längs vägen.
– Nu känns det bra. Alla i laget har fått ta mer ansvar och vi har kommit ihop ännu mer. Jag tror också att det är en fördel för oss att ha spelat jämna matcher med hög fart och mycket på spel i kvartsfinalerna. Modo kunde gå mer på halvfart mot Brynäs, säger Ingrid Morset.
LHC har förlorat tre av fyra möten med Modo, men vann senast.
– Det blev kanske inte lika mycket vila som vi hade hoppats på inför det här, men var ändå ledig söndag. Har man laddat med kudde, filt och lite snacks är det inga problem med en lång bussresa, men det vore skönt att slippa att åka dit en andra gång. Förmodligen blir det ju någon sväng upp till Luleå i finalen också.