Coronakrisen avslutade som bekant ishockeysäsongen, men för Andrew Gordon tog det stopp redan innan det. Strax efter jul drabbades kanadensaren av en ovanlig skada på överarmen och efter något halvdant försök till comeback blev det i stället operation och skyddsskena på.
Han säger:
– Det känns riktigt bra med skadan. Jag har haft tålamod och tagit det lugnt. Egentligen inga bakslag alls, så gör jag inget dumt ska det inte vara några problem.
När Sporten når honom är han hemma i Nova Scotia på kanadensiska sydostkusten och den världsomfattande pandemin är förstås i allra högsta grad påtaglig även här.
– Många saker börjar så sakteliga komma tillbaka till det vanliga, men vi är fortfarande inte i närheten av hur det såg ut före viruset. Det har varit fullständig lockdown i sex veckor, men den här veckan har bland annat parker och stränder öppnats. Även en del affärer, så visst går det åt rätt håll. . .men det är mycket långt kvar, säger Andrew Gordon.
34-åringen fanns på läktaren när LHC avslutade säsongen mot Oskarshamn, men hann redan dagen efter med ett flyg till Nordamerika. Sedan dess har han fortsatt att rehabilitera skadan och startat träningen inför hösten hemma hos familjen i Kanada.
På distans har han förstås också sett hur LHC satsat hårt och gjort klart med fyra namnstarka nyförvärv: backarna Filip Berglund och Petteri Nikkilä och anfallarna Oula Palve och Marcus Ljungh.
– Jättekul. Det gör mig bara ännu mer laddad. Det känns som vi får ett större offensivt djup och skicklighet. Förhoppningsvis kan vi få fler mål gjorda av någon som inte heter Broc, säger Andrew Gordon och tänker på hur Broc Little var den som dominerade målskyttet i vintras.
Att Linköping blivit som hemma för 34-åringen kan knappast ha undgått någon hockeyintresserad i 013-land. Nu har han kontrakt ett år till och skattereglerna gör att det är klart tveksamt med någon fortsättning efter det. Säsong nummer sex i LHC-tröja nummer 13 kan bli den sista.
– Vi får ta det sen. Vore det bara upp till mig skulle jag spela här tills mina ben faller av, säger han.
När är du tillbaka i sommar?
– Runt 20–25 juli om allt går som det ska. Någonstans där. Jag ser verkligen fram emot det. Jag saknar alltid Linköping när jag inte är där.