2–2 efter ordinarie tid och så långt var det en annan Hugo som hade varit Vita Hästens viktigaste spelare. Hugo Styf mötte Modo, som han är utlånad från, och gjorde en mycket bra match när Hästen stod emot serieledaren hela vägen till en ny förlängning.
Och därefter straffar.
Vita Hästen hade tolv raka förluster när matcherna är oavgjorda vid ordinarie tid – men det blev inte en 13:e. Tack vare två gånger Hugo skulle det visa sig.
När det vankades straffavgörande kastade Vita Hästens tränare Anders Olsson in Hugo Hävelid, juniormålvakten från Linköping HC som varit inlånad ett par matcher när Adam Ohre varit skadad. Tobias Sandberg stod hela matchen men väl vid straffarna gled Hugo Hävelid in mellan stolparna. Och höll tätt på båda straffarna han fick emot sig. Räddade en och en gick i ribban.
– Det var kul. Jag fick höra efter andra perioden att ifall det skulle bli straffar skulle jag göra mig redo. Så lite förberedd var jag, jag kunde värma upp lite, sa Hävelid efteråt.
Stod du och hoppades att det skulle bli straffar eller att det inte skulle bli det?
– Jag hoppades att vi skulle vinna. Jag tog det som det kom, men jag var redo för det. Det var riktigt skönt att vi kunde ta de där två poängen.
Med den bistra sviten bakom sig försökte hela Himmelstalundshallen hjälpa den unge målvakten genom att sjunga hans namn när han kom in på isen.
Du hade inget att förlora på något sätt?
– Nej, och speciellt när vi mötte serieledaren också och hade tolv raka förluster på övertid eller straffar. Det var bara in och köra. Grabbarna gjorde det lättare för mig genom att göra två mål också. Så det var bara att spika igen för extrapoängen.
Tim Wahlgren och – förstås – Hugo Styf satte två raka straffar när Hugo Hävelid inte släppte in någon och därmed var det avgjort.
Var straffarna lätta att ta?
– Lite fundersam var jag om de skulle gå in och skjuta eller dribbla, men jag har stått på straffar genom åren så jag fick bara försöka att lösa dem. Det var ganska lugnt tycker jag ändå.
Hur var det att göra det på det här sättet, direkt från bänken utan att ha spelat innan?
– Det kanske inte är det bästa att hoppa in när man suttit på bänken i 60 minuter men det är bra att träna på det också. Det var en ny erfarenhet. Nu åker jag hem igen och avslutar säsongen i LHC:s J20. Men jag tar med mig de här stunderna, inhoppet igår också (mot Västervik). Det är bra minnen, svarade Hävelid som fick kliva in en kort stund i andra perioden även i fredagens match och spikade igen då också.
Märkte du att publiken sjöng ditt namn under straffarna?
– Jag hörde det, men jag kunde inte fokusera för mycket på det.
Tränaren Anders Olsson var lättad efteråt. Och förklarade draget att skicka in den orutinerade målvakten till avgörandet.
– Vi mötte seriens bästa lag. Lika tungt som det var igår, lika glad är jag idag att det gick vägen. Vi gamblade med Hugo och kastade in honom. Det var stor press på honom men det löste han enormt bra, sa Olsson.
Hur tänkte ni där?
– Vi ville bryta mönstret. Göra något för att bryta trenden. Vi hade ändå tolv raka förluster i förlängning och straffar, något var vi tvungna att göra. Vi hade inte så många kort kvar att spela, sa Olsson.
Det blev ett bra kort att spela ut.
– Precis.
Och nu slipper ni i alla fall tjatet om den där förbannelsen?
– Ja, men ni kommer säkert på något nytt istället.
Absolut, vi hittar alltid något.
– Ja, ja. Något annat förväntar jag mig inte, sa Anders Olsson.
Han gjorde det med ett leende.
Vad säger du om matchen som sådan?
– Jag tycker att det var en bra insats. Det svänger lite fram och tillbaka och oavgjort var kanske rättvist egentligen. Det här var två bra poäng, vi försöker haka på här igen och har en tuff vecka framför oss igen. Det är bara att jobba på.