Det är två och en halv timme kvar till match mellan LHC och Mora när vi träffas inne i domarnas omklädningsrum inne i Saab arena. I rummet bredvid har LHC-spelarna precis samlats.
När arenan var nybyggd till säsongen 2004-2005 var Rickard Nilsson lagets tredjemålvakt bakom Fredrik Norrena och Daniel Sperrle. Men någon speltid fick han aldrig.
Det närmaste han kom var att han fick sitta på bänken i två av matcherna i kvartsfinalserien mot Södertälje där LHC blev utslaget.
Fyra säsonger senare, varav två som målvakt i Motala AIF, avslutade han spelarkarriären bara 23 år gammal.
Sedan förra säsongen är han tillbaka i SHL. Men nu som linjedomare.
– Jag sa det lite skämtsamt när jag började döma att jag lyckades inte komma hela vägen som spelare. Jag får väl se om jag kan göra det i den svartvita tröjan istället, säger Nilsson och spricker upp i ett leende.
För tio säsonger sedan började han som föreningsdomare i klubben där hans hockeykarriär en gång började, HC Wettern. Inspirerad av bland annat den tidigare SHL-domaren Christoffer Karlsson, som även han som bekant är från Vadstena.
– Jag hade lite kontakt med Karlsson och några andra så jag var ju tvungen att prova. Jag hade väl lite intresse sen tidigare också. Sen gick det ju bra på en gång så det blev ju en sporre att prova hur långt man kunde komma.
Resan från föreningsdomare längst ner i seriesystemet till att kliva in som en av linjedomarna i SHL tog honom åtta säsonger. För inför förra säsongen så flyttades han upp från allsvenskan till svensk hockeys finrum där han nu är en av drygt 20 linjedomare.
Han konstaterar att hans resa gått ganska fort och när han får frågan vilka egenskaper som domare det är som är förklaringen till det så behöver han inte tänka en sekund innan han svarar.
– Man måste ju ha något slags ledaregenskaper. Det är ändå en ledare man ska vara ute på isen.
Under den dryga timme vi pratar så återkommer han ett flertal gånger till just ledaregenskaperna. Regelboken kan alla lära sig. Men att hantera två lag med adrenalinafyllda hockeyspelare och få en match inför tusentals skrikande supportrar att ligga på den nivå som domarteamet har bestämt. Det krävs det något extra för.
– Matchledarrollen är ju den svåraste biten. Ingen spelare kan ju behandlas på samma sätt. Men konstigt nog blir det lättare och lättare ju högre upp man kommer. Här (i SHL) är vi en del av showen. I division tre är domare mer något ont som måste vara där. Så jag har all respekt för de som dömer där år efter år, säger han.
Hur var det att ta steget upp från allsvenskan till SHL?– Dels var det att gå från tre-dormar till 4-domarsystem. Bara det var ju en skillnad. Sen var det ett större steg än vad jag hade trott. Framför allt tempot. Man kan ju sitta framför tv:n och tycka att det inte är så stor skillnad. Men när man är på isen så är det som en annan sport. Man kände ju direkt att här måste man bita i och man blir ju van med det man håller på det.
Blir man testad av spelarna som ny domare i SHL?– Rutinerade tekare testade ju vad de fick göra innan jag fick deras förtroende. Där kommer man in på ledarskapsbiten igen.
Lättare den här säsongen?– Ja. Nu har man ju ett år mer rutin i ryggsäcken och känner sig mer trygg. Och för varje år så kommer det ju upp mer folk från allsvenskan som känner igen en.
Linjedomarna i SHL är indelade i regioner. Vilket i Rickards fall innebär att han dömer matcher i de södra delarna i Sverige. Under säsongen blir det ungefär två matcher i veckan. På sidan om sitt ordinarie arbete.
Krävs en förstående arbetsgivare?– Framför allt så krävs det en förstående sambo. Jag hade väl tur som träffade min sambo samtidigt som jag började döma så hon visste vad hon gav sig in på. Det blir en livsstil det här, säger han och ler samtidigt som dörren öppnas och kollegorna kommer in.
Det är en timme och 45 minuter kvar till nedsläpp och nu ska de ha sin uppladdning. Den påminner till stora delar om spelarnas.
Det ska värmas upp med fotbollsgris och det ska hållas matchgenomgång på domarvis.
Vad innebär det?– Vi pratar om formen på lagen, vad de har för trend. Om det förra mötet mellan lagen var tufft och vad det är för spelartyper på banan.
Tänder du till på samma sätt som domare som du gjorde som spelare inför match?– Oh ja. Någonstans så är det ju lek och tjo. Men när det drar ihop sig så går man ju in i sin lilla bubbla. Det går fort där ute så det gäller att vara med.