LHC-backen var lika besviken som alla andra efter smärtsamma 2–3-förlusten mot Luleå. Chansen fanns att haka av norrbottningarna i slutspelsjakten, men i stället blev det tvärtom. Vilmos Gallo och Henrik Törnqvist gjorde mål igen, men det räckte inte i en match som kunde ha slutat hur som helst.
– Vi skapade tillräckligt med lägen för poäng. Så det känns surt, sa Linus Hultström.
Med extra miljoner att handla för gjorde LHC i våras en storsatsning och valde att bland annat värva backstjärnan som med familjen flyttade hem till huset i Linköping. Ett annat liv och en annan trygghet efter en på många sätt turbulent säsong i ryska Metallurg Magnitogorsk.
Efter en något svajig höst har 30-åringen sett allt bättre ut på slutet.
Det tycker han själv också.
– Ser jag till hela säsongen har det väl varit lite av en besvikelse för egen del. Jag har fått kämpa hårt för att komma in i det. Jag visste att det skulle ta tid, för det är sjukt annorlunda, men min resa har väl varit ungefär som lagets. Sent i höstas hittade vi något att bygga på och sedan dess har det känts bättre.
– Nu kan jag slappna av på ett annat sätt och inse att det är fler än jag som ska dra skutan framåt. Omedvetet eller inte har man kanske lagt för stor press på sig själv. Samtidigt får du leva med sånt om du vill vara en ledande spelare. Kraven ska vara höga, men man får inte glömma att det är 22 andra som också ska se till att vi tar oss till slutspel.
Offensive backen, som gjort 15 poäng på 36 matcher, såg bra ut på isen mot Luleå, spelade med nyfunnen pondus och var med beröm godkänd.
En av förklaringarna: fortsatt spel i samma backpar som Oscar Fantenberg.
– En av de absolut bästa backarna i ligan. Otroligt lugn, stor och stark. Han kanske inte alltid gör så mycket väsen av sig, men du kan lita på honom, sa Linus Hultström.
Efter två år i Ryssland hymlar han inte om att det har varit en omställning att återvända till SHL.
– Det blir bara intensivare och intensivare. Över hela banan. De yngre killarna är sjukt skridskostarka och det finns inte många millimeter på isen där du får lugn och ro. Gör du bort en kommer nästa och sätter press direkt. Jag skulle ljuga om jag sa något annat än att det har tagit tid att vänja sig. I Ryssland är rinken mindre och du kan spara energi på ett annat sätt.
Har du kommit in i det nu?
– Det tycker jag. Det kan jag inte skylla på längre.
Förresten: det blir slutspel, va?
– Jajemen. Alla inne i omklädningsrummet är inställda på det.