Emil Westerlund från Linköping har länge känt att det är det här han vill göra. Men att han var tvungen att bestämma sig så hastigt var han inte beredd på.
För enligt NCAA (nationella collegeidrottsförbundet i USA) får en spelare inte spela på seniornivå innan den påbörjar sin karriär på college. Det höll på att ställa till det när Emil Westerlunds telefon ringde en onsdagsmorgon i september förra året.
– LHC ville att jag skulle spela med a-laget i SHL på kvällen, berättar 19-åringen, som alltså valde att tacka nej till den uppgiften.
Det måste ha varit ett oerhört svårt beslut? Att frivilligt tacka nej till sin SHL-debut, som så många drömmer om.
– Ja, det var tungt då. Jag fick lite panik när frågan kom, och min agent var på World Cup så jag ringde och väckte honom mitt i natten. Vi tog ett snack och kom fram till att det här var bäst för mig.
Hur reagerade LHC?
– Till en början blev de väl lite halv... men jag tycker de har tagit det bra. Vi har haft en dialog hela tiden inför framtiden, det kan vara ett alternativ om jag kommer hem igen.
Bara någon dag senare hörde University of Maine av sig. De ville ha över Westerlund till nästa säsong.
Den gången blev svaret ja.
– Jag hade kanske fått fler chanser i LHC under säsongen, men det är svårt att ta plats. Kanske inte är så kul att få några minuter per match. Man måste tänka på sin utveckling, tänka långsiktigt, och då känner jag att det är bättre på college där jag får spela mer och synas mer.
Westerlund gjorde ändå, i skymundan av a-laget, sin bästa säsong hittills i LHC. Han vann den totala skytteligan (28 mål) i J20 SuperElit, och belönades med fyra U19-landskamper där han svarade för tre mål.
– Pusselbitarna föll på plats. När jag hela tiden vetat att jag ska iväg efter säsongen kunde jag slappna av på ett annat sätt och det tror jag är en stor anledning till att det har gått så bra. Och sen har jag tränat väldigt hårt. Jag kan verkligen pressa mig själv och har fått stort hjälp av min personliga tränare Camilla Rehn på den fronten.
Nu har han gett sig själv chansen att komma med i Juniorkronornas trupp på junior-VM i vinter.
– Det är målet. Visst, det är ett högt mål men jag tycker man ska ha höga mål.
Att det blev ishockeyn för Emil Westerlund är inte så konstigt. Pappan spelade ishockey som ung och har varit bandytränare, mamman åkte konståkning. Man kan nästan säga att Emil föddes med skridskor på fötterna.
– Ja, vi har alltid varit en ishallsfamilj. Jag var bara två månader när jag var i en ishall för första gången. Och jag var inte gammal när jag första gången stod på ett par skridskor, säger han.
Snart flyttar han ifrån den ishallsfamiljen, till en helt ny tillvaro.
– Det kommer bli tufft, jag har bara bott hemma hittills. Man har ingen att tjata med på samma sätt, maten står inte färdig när man kommer hem även om det finns matsalar öppna på skolan hela tiden. Det blir en omställning. Men jag tror det är nyttigt för mig som person och inte bara som hockeyspelare.
På skolan kommer han att gå linjen Business Management, naturligtvis på engelska, där det krävs godkända betyg för att få spela ishockey.
– Alla förstaårselever i laget läser samma sak så man kan alltid sitta och plugga tillsammans innan och efter träning. Men det blir nytt för mig med akademisk engelska, det är lättare med "small talk" med grabbarna i omklädningsrummet.
Han har samma dröm som de flesta ishockeyspelare: att någon dag få spela i NHL.
Nu kommer han närmare.
– Om man vill slå sig in i NHL kan det vara bra att ha vant sig vid liten rink och spelet där borta. Det är lite snabbare spel, tajtare på plan. Jag tror det passar min spelstil. Collegehockey är en bra inkörsport i NHL om man säger så. Men det är en lång väg dit och det gäller att kriga varje jag, säger 19-åringen.
I slutet på juli går flyttlasset till Maine. Var han sedan står om fyra år återstår att se.