Tiden gick och LHC-backens Mattias Bäckmans frånvaro på grund av en komplex höftskada hade kommit till en punkt där frågorna inte längre handlade om när han skulle komma tillbaka till ishockeyn utan snarare om han skulle komma tillbaka alls. Han fick ett tips om att ta kontakt med Dan Davis på Idrottslabbet i Linköping.
– Om jag ska vara helt ärlig kändes det som att det var sista chansen. Jag hade försökt få hjälp på så många olika ställen och var lite uppgiven. Det fick bära eller brista. Det var klart att jag var taggad men samtidigt ställde jag mig frågandes till varför det här skulle fungera när inget annat hade gjort det, berättar Mattias Bäckman för Sporten.
Vi träffar Dan Davis, mannen som mångt och mycket räddat Bäckmans karriär, i hans lokal i anknytning till Factory Fitness gym i Torby.
– Jag brinner så mycket för det här så när han sa att det här var sista utvägen tändes en eld inom mig. Det var klart som fan att han skulle komma tillbaka och för min del fanns det aldrig några tvivel. Sen var frågan bara hur och när, säger Davis när vi sätter oss ner i gymmets lounge.
Undersökningar och tester hade gjorts i mängder, men ingen hade hittat en lösning på Bäckmans problematik. Davis bortsåg från allt som hade gjorts tidigare och började om från noll.
– Det första jag gjorde var rörelseanalyser på honom. Vi kollade vilka muskler han aktiverade som han skulle och jag såg ganska stora skillnader mellan höger och vänster sida samt hans fram– och baksidor. Han rörde sig med kompensatoriska rörelsemönster på den sidan han hade ont i, berättar Davis och fortsätter:
– Han hade en stelhet som inte var optimal och smärtan kom primärt genom höftböjaren där det går en stor nerv. Jag började jobba upp den muskeln eftersom han knappt aktiverade den någonting och sedan började vi jobba upp positioneringen med kroppen som innebär att han inte tippar i bäckenet så att nerven blir klämd.
Många idrottsutövare vill så snabbt som möjligt komma tillbaka från sina skador. Men något som Davis lyfter fram som en positiv faktor i Bäckmans rehabilitering är att LHC-spelaren inte försökte stressa fram något.
– Han köpte vad vi skulle göra och höll sig till det i den mån vi kunde, säger Davis.
Den mentala biten – hur tänkte du kring den?
– I det här fallet jobbade vi tajt och länge ihop och förhoppningsvis var jag en trygghet. Vi kom framåt och han litade på vad vi gjorde. Sen var inte vägen spikrak. Det fanns dagar då han kände att det var lite värre igen. Då fick vi ta ett steg tillbaka. Men det mentala är en superstor del i det. Såklart har det varit tufft för honom. Han hade varit borta länge och var orolig för att något skulle hända igen.
Men att träna på en viss rörelse och sedan göra det i matchspel är ju en stor skillnad. Hur tänkte du kring den biten?
– Vi gjorde mycket simuleringsövningar så han skulle automatisera de positionerna. Vi gjorde övningar så att han inte skulle tänka utan att nervsystemet skulle anpassa sig och komma i de lägena automatiskt. Och det är en process som pågår hela tiden. Han har ändrat ganska mycket i hela sitt rörelsemönster både på och utanför isen.
Allt eftersom blev läget bättre för Bäckman. Till slut var de framme vid dagen då 28-åringen skulle göra comeback. Efter några matcher avstod backen dock från matchspel, något som gjorde LHC-supportrarna oroliga för att det blivit ett bakslag med skadan. Men det var en överansträngning i ljumskarna som spökade som inte hade någon direkt koppling till hans höftproblem.
– För mig var det inget konstigt. Men sen får jag titta på mig själv och tänka på vad jag kunnat gjort annorlunda för att förebygga det också. Vi fick ta det lugnare i en vecka med lite behandling och sen successivt komma igång igen, säger Davis.
Nyligen blev det klart att Bäckman stannar i moderklubben i ett år till. Nu fokuserar de båda på att förebygga höftproblematiken men också att göra backen till en ännu bättre ishockeyspelare
–Jag ser inte att mitt jobba handlar om att göra människor trötta utan att göra dem bra. Det innebär absolut att göra dem trötta ibland. Men personerna är inga torktumlare som ska gå hela tiden utan vi styr belastningen efter statusen, avslutar Davis.