Halleluja! Man måste vara liten för att vara stor

"Halleluja!" heter en av mina favoritlåtar av bandet "Ingenting". Ett bandnamn, som lite ironiskt nog passar in på Cluben – i alla fall givet hur det såg ut för någon vecka sedan. Som ingenting. Låten beskriver i sin tur en väg genom livet där hoppet inte överger oss och där vi måste förstå vilka vi är.

241126 Linköpings Markus Ljungh och Robin Kovacs jublar efter 0-1 under ishockeymatchen i SHL mellan Timrå och Linköping den 26 november 2024 i Timrå. 
Foto: Pär Olert / BILDBYRÅN / COP 108 / PO0133

241126 Linköpings Markus Ljungh och Robin Kovacs jublar efter 0-1 under ishockeymatchen i SHL mellan Timrå och Linköping den 26 november 2024 i Timrå. Foto: Pär Olert / BILDBYRÅN / COP 108 / PO0133

Foto: Pär Olert

Ishockey2024-11-27 21:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Andreas Nilsson är fristående krönikör i Corren med fokus på supporterperspektivet runt Linköping HC i SHL.

Textens första rader:

"Det jag får ska jag ge tillbaka, 

Allting jag äger ska jag försaka"

Jag var helt nyligen beredd på att lämna tillbaka biljetterna, kräva återbetalning på kvittona i baren och lägga ner. Och i lördags mot Örebro kände jag det igen, starkare än någonsin. Vad har jag fått, och vad har jag betalat? Hittills ligger jag back. Biljetter - 1500 kronor, mat och dryck i samband med matchdagar - 2500 kr, resor - 1600 kr, blodtrycks- och magsårsmedicin - 700 kr. Ja, ni ser. För min del struntar jag väl egentligen i slantarna. Men vad ska jag få, för att kunna ge någonting tillbaka? Så kom tisdagen och svaret fick jag på isen: segrar som den i Timrå.

Ingenting sjunger vidare:

"Allting jag lärt mig ska jag glömma bort, 

Det jag ser kommer jag glömma bort, 

Man måste vara en idiot för att kalla sig klok

Det här handlar plötsligt om både mig själv och Cluben. Själv måste jag kanske tänka bort hur mycket det här laget borde klara av och bara strunta i skiten som varit på isen: Andreas, lev din hockey NU, inte i det som varit, sjunger bandet. Var den där idioten som tror på det. Grina inte över dåliga backar eller orättvisa domslut. Glöm!, säger de ju. Och LHC, de måste fortsätta lära sig av det som varit genom att inte upprepa det. 

Bandet klär sedan en avsaknad av inställning och självbild i existentialistiska ord. De har lite för ofta passat till mina tankar om LHC:

"Man måste vara liten för att vara stor

Vägen uppåt börjar med att inse hur liten man är. Botten är i alla fall något att stå på, så länge man inte drunknar och kan ta sig tillbaka. Vi kan känna oss små, men om vi bara begriper det så kan vi utvecklas. Ta oss uppåt. Vi har varit små. Kommer vi att växa nu? 

"Varje steg är ett steg tillbaka, 

Varje ord är en hopplös dröm, 

Man måste tiga för att vara sann, 

Men man måste tala för att ha en chans

De här låtraderna tangerar det klassiska ordspråket "Att tala är silver, att tiga är guld ", men beskriver kanske mer behovet av balans, inställning och viljan att våga någonting. Känslan som drabbar mig när jag funderar på vad LHC själva sagt om läget delas av otroligt många LHC-supportrar: "Det är så mycket fel att lite gött snack med varandra inte kommer räcka", som exempelvis "Matte" skrev till mig efter två raka 2–5-förluster. Efter 2-6 mot Örebro var orden hårdare. Begripligt. 

Floskelsamlingen har byggts på rejält runt Cluben. Spelare och ledare har i kommentar efter kommentar nämligen sagt nästan ingenting: "Jag har inte varit bra nog" (Little). “Om någon ska bära ansvaret är det jag” (Östman) och “Tufft att vi inte kunde bjuda på poäng” (Fantenberg). Visst, men ... varje ord är en hopplös dröm. Ord. Tig och gör. Fortsätt tala på isen istället, som mot Växjö och Leksand. Och mot Timrå. Gör, LHC. Fortsätt. 

Tropen “Och när jag slutar tänka, börjar jag förstå, Att gud inte bryr sig om hur rakt jag kan gå” blir en direkt uppmaning till laget – spelarna på isen – LHC. "Ingenting" säger att ältande har sin tid, att insikter ska skapa handling och, viktigast av allt, att handlingarna i sin tur inte måste vara en smörpass eller en dunderplock. För vem bryr sig om hur det ser ut, sätt ditt pucken, som mot Timrå. 

Låttexten är snart slut och i de sista raderna ser jag dem, som likt “idioter”, tror på Cluben. Jag ser dig och mig både på läktaren och under dagar utan hockey, när vi läser en tabell eller hoppfullt bokar en biljett:

Så länge jag går, 

Går jag i änglarnas spår, 

Så länge jag lever, 

Dricker jag ur djävulens skål, 

Så länge mitt hjärta slår!

Halleluja!

Halleluja!

Halleluja!

Halleluja!”

Har det vänt nu? I din och min skalle, och på isen? 

Man måste tydligen vara liten för att kunna bli stor. 

+++

Tills vidare:

Superbra: Bortaklacken mot Örebro och MARKUS LJUNGH!

Skitbra: 6-1, "Halleluja" med Ingenting.

Bra: Att ta poäng 

Ok: LHC:s nya app, men sluta avsluta alla notiser med ett utropstecken. Skrik inte på mig (!).

Under isen: Jag vet inte jag, men jag är inte helt förtjust i hur vår kapten väljer sina ord. “Tufft”? 

Only time will tell: Är det här nya LHC?

Glöm inte: Att fira segern i stunden, du vet inte när det händer igen.

Supporterrösten

Namn: Andreas Nilsson

Ålder: 46.

Bor: Kungsholmen, Stockholm .

Familj: Fru och en trio härliga ungar.

Yrke: Diversearbetare.

Född: I Linghem.

Då började jag följa LHC: På riktigt, runt 1996-97.

Din favoritfemma i LHC genom tiderna: Uffe Söderström, Mike Helber, Peter Lindgren, Magnus Johansson, Jonas Junland.

Aktuell: Skriver regelbundet krönikor i Corren om LHC – ur supporterns perspektiv.