Vita Hästen hade gått i konkurs och målvakten hade större ambitioner med sin hockey än att följa med ner i division 3.
Tillsammans med Peter Eriksson och Björn Myrvold tog han steget över till LHC.
– Visst kom det reaktioner när vi gick över ån. ”Hur f-n kan ni gå till fiendeland?” De flesta skojade och sa det med glimten. Många förstod mig. LHC:s supporterklubb bad om ursäkt för att de hånat mig från läktaren tidigare och önskade mig välkommen.
Han hade två framgångsrika säsonger och var med när LHC kvalade till elitserien för första gången.
– Jag hade slutat, men hoppade in tillsammans med Fredrik Jensen när Mattias Elm blev skadad. Sedan blev jag målvaktstränare där, berättar Conny om sin LHC-tid.
Nu är han tillbaka i Vita Hästen och är styrelseledamot. Tillsammans med Rickard Rauge har han sportsligt ansvar för A-laget i samarbete med tränarna.
Conny ser tillbaka på sin LHC-sejour med glädje.
– Vi var inte först över gränsen. Före oss hade Kenneth Kull, Christer Kårebrand, Mauri Liikamaa, Jens Boiardt och Raoul Krigholm gjort det. Men då var det nedåt i stället för upp.
Antagonismen mellan grannklubbarna är han uppväxt med.
– Det är jättespännande att den finns. Folk tittar på det andra laget men säger det inte. Det är samma nu som då. Det finns kvar i publiken och i ungdomshockey. Man vill inte prata om det. Varför vet jag inte. Jag tror att den hatkärleken alltid kommer att finnas kvar. Det är som i fotbollen mellan IFK Norrköping och Sleipner.
Själv hyser han sympatier för grannklubben i SHL.
– Absolut. Jag hoppas att det går bra för LHC, säger Conny.
Han skulle istället vilja se att klubbarna kom närmare varandra.
– De som inte platsar i LHC skulle gå in i Vita Hästen. Alla parter skulle vinna på det, då kunde de åka mellan städerna under samma dag. Att de i stället hamnar i Västervik eller Oskarshamn är ett misslyckande för alla, tycker Conny.
Nu finns det ingen Norrköpingskille i LHC och endast junioren Jacob Sundberg som gått andra vägen till Vita Hästen.
– Det finns några 16–17-åringar som försöker slå sig in, men där konkurrerar de med spelare från Europa. Det är stenhårt. Det är där jag menar att de 19–20-åringar som inte platsar borde spela allsvenskt i Norrköping.
Varför är det inte så?– Jag vet inte. Förra året pratade vi med Mäki (LHC:s klubbdirektör Anders). Nu är det inga aktuella samtal. Det är väl som med fjärde storstadsregionen, det var mycket snack, men hände inte så mycket. Det är bra för alla när det går bra för ett lag i närheten.
Tittar du själv på LHC?– Inte nu längre, på grund av tidsbrist. Jag ser hellre Hästens matcher hemma, men jag har inget emot LHC. Det finns föräldrar i klubben som åker över med sina barn för att se SHL-matcher och Yvonne gör det (Hästens ordförande Yvonne Anglesjö), säger målvakten som varit på båda sidor.