I Mjölby är det Tranås som är det riktiga derbyt

Mjölby mot Tranås väcker fina ungdomsminnen till liv. Correns Claes Nilsson längtar till lagens första möte i tävlingssammanhang på tio år.

William Strand (till vänster) och Tom Eriksson (till höger) är två spelare som har utvecklats mycket.

William Strand (till vänster) och Tom Eriksson (till höger) är två spelare som har utvecklats mycket.

Foto: Claes Nilsson

Ishockey2023-10-18 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Minnena är lite diffusa från tiden som hockeyintresserad tonåring – det var ju så många år sedan nu. Men jag kommer ihåg att min kompis Fredrik blev jagad av arga bortasupportrar från LHC före ett division 2-derby och att moppen fick ta en del smällar. Fredrik var envis – han stod upp för Södra hockey och sjöng hejaramsor trots en överhängande risk att åka på stryk från de tuffa grabbarna i White Lions, som ville sätta bönderna från Mjölby på plats. 

Det var i början av 1990-talet och Linköping HC var i stan. Nej, LHC var aldrig några favoriter hos Mjölbyborna. Men det fanns faktiskt ett lag som fick känslorna att svalla ännu mer – Tranås AIF. Jädrar i havet vad det skreks okvädningsord från ståplats i BT-rinken när Taif var på besök. Lagen låg i samma serie under några år och möttes ett par gånger per säsong.

I mina ögon spelades det riktiga derbyt aldrig mot LHC utan mot laget från orten som ligger knappa fyra mil söderut.

Det var tio år sedan senast och nu är det dags igen. MHC-tränaren Jens Brändström känner sig säker på att "det kommer att smälla" och det är nog ingen vild gissning. Rivaliteten finns kvar – även om det var länge sedan lagen möttes i tävlingssammanhang. Det blir ett häftigt avbrott från höstens lunkmatcher och med MHC:s fina start i hockeyettan ska det nog bli match av det. Tranås har (som vanligt) toppambitioner, men har tappat lite stuns de senaste säsongerna och har aldrig lyckats spela sig uppåt i seriesystemet. 

Tittade in i MHC:s omklädningsrum under måndagskvällen och harmoni råder. Skönt snack och många skratt bland köttbullemackor och tropisk nektar. Samtidigt har nye tränaren Jens Brändström kommit in med en seriositet som nog var helt nödvändig för att MHC ska kunna konkurrera i division 1.

"Förr kunde jag sitta och fika med (Victor) Jigmalm halva tiden i hallen, det håller inte nu. Det är mycket mer effektivt när vi väl är här", sa David Bremer och satte ord på det "nya" MHC under Brändström.

Det är förstås också kul att se spelare som William Strand, Tom Eriksson och några till. Killar som utvecklades mycket redan förra säsongen i division 2 och som nu växt ytterligare i en högre serie. Och att ett lag med tio (!) egna produkter nu når framgångar i landets tredje högsta serie värmer ett hockeyhjärta. 

Min kompis Fredrik sitter säkert hemma och sjunger hejaramsor på onsdag.