Nu är det MHC som gäller, men hockeyettan är ingen slutstaion för Jens Brändström.
Vad gör du om fem år?
Jens Brändström tar en klunk av kaffet och säger:
– Jag står inte i ett bås i hockeyettan. Inte en chans. Det här är inte min slutstation.
Med det sagt – 42-åringen från Härnösand trivs utmärkt med sitt nuvarande jobb som tränare i Mjölby HC.
– Med tanke på de förutsättningar som MHC gavs så har jag ingenting att klaga på. Klubben har hanterat det otroligt bra. Heder till alla engagerade, säger han.
Går man fem år tillbaka i tiden – december 2018 – stod Jens Brändström också i ett bås i hockeyettan. Då i Lindlöven, men efter en ganska medioker säsong var det som att något fattades både hockeymässigt och på det personliga planet.
Han började dra i kontakter, skickade ut sitt cv till höger och vänster. Till slut dök det upp ett alternativ som han tackade ja till – i Ungern. Kontraktet gällde en tjänst som U21-tränare för ett lag i Budapest, men Jens blev snabbt ansvarig för a-laget.
– Ungern satsar stora pengar på sin hockey och jag tjänade bra. Som seniortränare hade jag närmare 30 000 kr netto i månaden, plus fritt boende och mat i en stad som Budapest. Jag och frugan älskade det, berättar Jens Brändström.
Kontrasterna kunde vara stora jämfört med hur man jobbade i Sverige, ta bara en sån sak som kommunikation. En kvarts utskällning från presidenten efter två raka förluster var inte ovanligt, samtidigt som samme president kunde sticka till 500 euro i ett kuvert om det gått bra.
Mitt under covidåret 2020 var allt klart med en förlängning – men under några omtumlande dagar vändes livet upp och ner. Kontraktet avslutades hastigt på grund av att Jens Brändströms lag skulle gå samman med en annan klubb. Två dagar tidigare hade han nåtts av beskedet att hans mamma dött.
Jens satt fast i ett stängt Budapest utan jobb och kunde inte vara med sin familj i en svår tid.
– Jag kände mig rätt värdelös, men hade jag åkt hem då hade jag inte kunnat återvända. Jag fick välja det minst dåliga alternativet och stanna kvar.
När gränserna var stängda lyckades han ändå landa ett nytt jobb, den här gången som tränare för rumänska Sapientia, ett talangfullt ungt lag.
– Jag kom till en organisation jag hade full respekt för. Det fanns en enorm värme bland de som jobbade med hockeyn. Det var en jätteskillnad mot i Ungern där de bröt mitt kontrakt för att sno pengar. Jag har förstått det nu i efterhand. De sket fullständigt i människan.
Jens Brändström tog med sig hustrun från tvåmiljonersstaden Budapest till en by på den rumänska landsbygden med några tusen invånare.
– Vi bodde i ett blått pittoreskt hus med handmålade köksluckor. Alla var bönder och jag vaknade varje dag av att tuppen gal. De körde häst och vagn på Europavägen och en av de första dagarna kom grannen in med nyvärpta ägg. Hon pratade ungerska och trodde jag skulle fatta.
Sista bilden med gänget efter tre år i Sapientia. Jens Brändström trivdes med livet i Rumänien men flyttade hem på grund av att han ville ha mer tid med familjen.
Kontrasten var enorm, men Jens älskade livet i Rumänien och stannade i tre säsonger. Hockeymässigt fick han känna på korrupta domare som gynnade topplagen och ett förbund som gjorde allt för att sätta käppar i hjulet för hans lag Sapientia som kommer från ett område i landet som mer förknippar sig med Ungern.
– Jag har varit galen många gånger och vi blev så bortdömda i vissa matcher att jag bara ville slita av mig håret, minns Jens.
Han drar två exempel:
– Vi hade inte en match på två veckor för att sedan spela 26 matcher på 38 dagar – bara för att förbundet ville jävlas schemamässigt.
– Vi var på väg att skrälla mot ett topplag men fick spela tre mot fem tre gånger i sista perioden. Deras kvittering kom när en av deras spelare låg på vår målvakt i målgården, men målet godkändes. Domarna hade möjlighet att titta på video, men tyckte inte att det behövdes...
Häst och vagn är ett vanligt färdmedel i Rumänien. Jens Brändström och hustrun Malin bakom hästkrafterna.
Den rumänska hockeyn är ojämn och ligan innehåller allt från gamla KHL-spelare till unga rumänska killar som skulle behöva förbättra det mesta i spelet.
Hur skulle ditt lag stå sig mot Mjölby?
– Totalt sett är det sämre kvalité, MHC skulle vinna nio av tio matcher. Vissa av spelarna skulle göra det bra i MHC, vissa är väldigt långt ifrån den klassen, säger Jens Brändström.
Han ska snart vidare, videoanalys från senaste matchen med MHC väntar. Under torsdagen drog serien igång igen (Mörrum borta) och nu blir det allvar. Varje match är viktig i kampen om att rädda nytt kontrakt i hockeyettan.
– Ju mer bra saker vi gör, desto mer tur kommer vi få i slutändan, säger Jens Brändström och ler.