Solen skiner gott och vinden sliter lätt i träden när LHC-spelarna i stegrande fart tar sig upp över en av kullarna på Stångebrofältet.
– Första gången på flera år som jag är med och springer. Typiskt att ni skulle komma just då, säger Jonas Junland.
– Äh, det är ju du som sett till att Corren är här, säger Henrik Törnqvist.
Båda ler.
Med knappt fyra månader till seriestart i SHL-hockeyn är förstås den sedvanliga sommarträningen i full gång och för en av spelarna betyder den ännu mer än vanligt. Vilmos Gallo kommer från en tuff höst, vinter och vår med långvarig körtelfeber, uppbrott från Luleå och skada som stoppade honom från säsongsavslutningen med LHC.
Efter ett antal avklarade löprundor rättar ungerske publikfavoriten till bakåtvända kepsen och säger:
– Vad är det man säger? Jag står inför ett...
Vägskäl?
– Just det. Efter att jag blev sjuk förra sommaren fick jag börja om från noll och det har varit tufft att komma i form igen. Nu känner jag att det är på rätt väg, men det är verkligen viktigt att jag får en sommar med den träning som jag behöver.
Du låter revanschsugen.
– Ja, jag har nog typ aldrig varit mer motiverad. Jag vill vara en annorlunda spelare än vad jag var i år. Jag kände inte igen mig själv och var inte den som jag vill vara. Det var till och med svårt att kolla på sig själv efter matcherna. Det gjorde nästan ont att se hur jag var energilös och inte orkade att åka skridskor. Så har jag aldrig känt innan.
– Jag tror att det var sjukdomen som påverkade mig och tog ännu hårdare än vad jag trodde. Jag var trött hela tiden. Både i Finland och i Timrå kunde jag spela över 20 minuter utan problem och förra säsongen hade jag problem att spela 15, säger Vilmos Gallo.
När LHC till slut missade en slutspelsplats tvingades 25-åringen att sitta i tv-soffan och titta på grund av en knäskada. Dessutom kunde han inte heller vara med när Ungern tog sig upp till A-VM nästa år.
– För jävligt att kunna vara med, men nu försöker jag att använda mig även av den känslan på vägen tillbaka. Jag vill och ska vara en spelare som gör skillnad, inte bara med att göra poäng, men som syns på isen. Det märks redan nu att vi har ett bra driv i laget också, säger Gallo.
Det vore kul med slutspel nästa vår.
– Ja, det finns inget annat. Dit måste vi.
Hur det gick med löpningen för Jonas Junland?
Jodå.
– Det var knappt, men jag överlevde, säger lagkaptenen med ett leende.