En hel del förändringar hade gjorts i LHC:s laguppställningen mot Malmö. In på nytt i laget var Jimmy Andersson, Robin Johansson och Mikael Frycklund – som satt på läktaren senast. Istället hamnade Adam Helewka, Axel Ottosson och Filip Karlsson utanför laget den här gången.
– Vi hade väldigt många hungriga centrar som stod vid sidan av och vi tyckte att vi behövde få in en hungrig energi. Det är inte så konstigt att vi försöker vaska liv i gruppen. Energin i gruppen blev också bättre samtidigt som Helewka såklart är en skicklig spelare som vi behöver ha i spel och verkligen ska vara engagerad för att vi ska vara framgångsrika över tid, säger LHC-tränaren Bert Robertsson efter matchen.
Mikael Frycklund, som stått vid sidan av i flera matcher under säsongen, var tillbaka i spel mot Malmö. Inför matchen hade han varit med och vunnit fyra matcher i rad – men det blev inte en femte. Dock såg han till att laget i alla fall fick med sig en poäng och en betydligt bättre insats än i matchen mot Oskarshamn senast.
– De sista fyra matcherna jag var med så vann vi. Därför gick jag in i matchen ganska hoppfullt. De andra kanske var lite mer nere efter förra matchen medan jag inte hade några tankar på den överhuvudtaget. Jag fokuserar ju bara på den här matchen och var inställd på att ta tre poäng. Jag hoppas det smittar av sig när jag kommer in och kör lite, säger Frycklund.
Det bjöds på en riktigt bra hockeymatch i Saab arena på annandagen. Kamp, känslor och ett hårt jobb för varandra syntes på isen. Hemmalaget tog tag i taktpinnen snabbt och var det bättre laget inledningsvis. Dock hade gästerna en storspelande Oscar Alsenfelt i målet som höll dem kvar i matchen. Linköping gick ändå upp i en 2–0-ledning, men tappade momentum i matchen, vilket gjorde att Malmö kvitterade innan andra periodens slut. En mållös tredjeperiod och förlängning gick förbi och matchen fick avgöras på straffar – där Malmö blev det vinnande laget.
– Det kändes som vi hade kopplat greppet om matchen vid 2–0. Men de fick momentum i säkert fem byten i rad när vi slog hur många icingpuckar som helst i rad. Ingen ville ta ansvar över pucken. Jag tror det blev mentalt att vi kastade i väg pucken för att vi verkligen inte ville förlora. Där vände de matchen, förklarar Frycklund.
Hur kände du över ditt egna spel i dag efter att ha suttit vid sidan av innan?
– Det var lite segt. Det var som att jag inte hade spelat på länge kändes det som. Sedan kom jag in i det mer och mer. Jag vet inte om jag hade så mycket istid egentligen eftersom det blev powerplay och boxplay och coachning med andra kedjor. Men min prestation är bra i alla fall för det känns som det händer saker framåt när jag är på isen. Det känns verkligen som att det är nära nu. Jag skulle behöva sätta en kasse eller spela fram till en för att få det att släppa lite från axlarna bara, säger Frycklund.
Hur har det varit att sitta bredvid för dig?
– Det är jättetråkigt att sitta på läktaren. Jag är ändå här i Linköping för att jag vill spela, utvecklas och ta större kliv i min utveckling. Sedan vill jag vara med och hjälpa Linköping. De känns som att man bygger om lite här och jag vill vara med på den resan.