Han var med om flera bakslag på vägen tillbaka till matchspel. "Att sitta hemma kan vara skönt i en dag men sen blir det himla jobbigt för mig", säger Mikael Frycklund om vägen tillbaka från hjärnskakningen.
Den 10:e november 2020 var olyckan framme. Samtidigt som en i motståndarlaget Skellefteå skulle tackla Mikael Frycklund ramlade han, vilket gjorde att kraften från tacklingen sköt in 27-åringens bakhuvud i sargen. LHC-forwarden skakade av sig smällen, spelade vidare och var redo för match mot Djurgården två dagar senare.
– Jag tänkte inte så mycket på det utan spelade bara vidare. Men mot Djurgården blev symtomen bara värre och värre. Det kändes som att huvudet skulle explodera och jag fick gå av. Sedan dess har det varit ett helvete, berättar Frycklund.
Drygt två och en halv månad senare fick han nu snöra på sig skridskorna för matchspel igen. Men det har varit en lång och jobbig resa med flera bakslag på vägen.
– För att beskriva det är det som att ha en riktigt jobbig bakfylla eller en riktigt jobbig magsjuka. Jag var sängliggande i ett par dagar och sedan försökte jag gå ut och röra lite på mig, men då kom det tillbaka, säger Frycklund och fortsätter:
– Jag har lite adhd och vill alltid röra på mig, hitta på saker och har svårt att sitta still. Sen har jag ett arbete som innebär att jag tränar varje dag. Att sitta hemma kan vara skönt i en dag men sen blir det himla jobbigt för mig.
Det är inte heller första gången som Frycklund blivit drabbad av en hjärnskakning. Även förra säsongen drogs han med sviterna efter en smäll mot huvudet – något som förmodligen varit en bidragande faktor till att det tog längre tid att komma tillbaka den här gången. Då flera ishockeyspelare fått lägga av efter flera smällar mot huvudet fanns det en oro hos 27-åringen.
– Tankarna snurrade när det hade gått nästan två månader. Men jag har inställningen att aldrig ge upp. Jag kör tills det tar slut. Visst, tanken kom. Men jag hade inga planer på att ge upp, säger han.
I återkomsten mot HV71 på lördagen fick han dock inte lämna Saab arena som vinnare. På isen syntes en klassisk bottenmatch med ett krampaktigt spel från båda lagen. Resultat blev ett ostrukturerat spel som kännetecknades av kamp snarare än finlir. Ett mål gjordes av gästernas Anton Wedin drygt tre minuter in i den första perioden, vilket räckte för att tre poäng skulle hamna i Jönköping.
– Vi skapar mycket chanser och har något ribbskott. Sen är det special teams som det faller på. Det kändes som det kunde gått hur som helst. Matchen betydde mycket för båda lagen och det var tillknäppt men också korsdrag ibland. En väldigt speciell match att spela. Det blir väldigt mentalt och mer än bara en vanlig hockeymatch, konstaterar Frycklund.
För att ha varit borta en så pass lång tid kom dock LHC-forwarden själv in i spelet relativt fort. Han delade ut en och en annan tackling och spred bra energi på isen.
– Det var lite segstartat men jag kom in i det mer och mer. Det är mycket att hålla koll på med känslor, adrenalin och tajming, säger 27-åringen själv och fortsätter:
– Min kropp och min fysik blir bättre ju mer jag får spela. Jag kan ta ganska mycket volym, vilket jag märkte under sommarträningen. Det gäller att hålla huvudet uppe och jobba sig in i det.
Redan på tisdag får laget chans till revansch i ännu ett viktigt bottenmöte med Brynäs.
– Hade det varit en vecka till match hade man gått och funderat. Nu hinner man inte tänka så mycket utan får bara ladda batterierna och förbereda sig för att åka upp och vinna den.