När jag var för några år sedan var i Leksand skrev jag något om att det var som om hela LHC ramlade ner i Siljan. Nu var det möjligen ombytta roller, för om det var något som nådde bottennivå den här gången så var det hemmalaget. Det blev 5–2 till Linköping HC och det var inget snack.
Det går så klart alltid att diskutera hur mycket en seger kan betyda, men jag tror inte att det går att övervärdera vad tre poäng i bottenmötet i Dalarna faktiskt betydde. För både självkänsla och självförtroende. Leksand är ett lag som LHC ska ha bakom sig i tabellen framåt våren.
Frågor på det?
Det är inte ofta det som plitats ned på taktiktavlan stämmer så väl med verkligheten. Som att lägga karbonpapper, om det nu finns sådana längre.
LHC var efter alla motgångar i extremt stort behov av en framgång på bortais. Check. LHC hade på nio matcher bara gjort fjorton mål – nu blev det fem i en och samma match. Check. LHC hade släppt in alldeles för många mål i numerära underlägen och nu blev det inga. Check. LHC hade saknat Broc Little och nu var skyttekungen tillbaka – som målskytt. Check.
Behöver jag fortsätta?
Nej, det får räcka så.
Tre välförtjänta poäng måste ha känts som det dubbla och var bästa tänkbara start på en vecka som kan visa riktningen för hela säsongen. Leksand, Örebro och Oskarshamn är några lag som måste hållas bakom för att det ska kunna bli slutspel och/eller för att inte riskera att få uppleva en kvalfylld vår.
Det var många LHC-are gjorde det bra – jag gillade verkligen hur Eddie Larsson tog sitt ansvar och visade varför han har ett C på bröstet – men det är omöjligt att inte fastna vid Olle Lycksell. Talangen har tagit stora kliv, vuxit till sig och är nu en av de spelare med ansvar att faktiskt lyfta detta lag till högre höjder i tabellen.
Det var en viktig seger, men det var inte mer än så och det kommer att krävas många fler. Innan det blir för mycket superlativer bör också sägas att motståndet ärligt talat såg rätt skralt ut. Vilket till viss del i och för sig också kan bero på LHC.
Första perioden tyckte jag ändå var sådär. Det finns säkert en och annan som tycker att det är kul när det svänger och ser ut som det gjorde med misstag, chanser åt båda håll och mål till höger och vänster. Jag gillar det inte ett dugg. Taskigt målskytte kan jag leva med, men bristfällig defensiv får mig att sucka och andas häftigare än efter en löprunda i skogen.
Fortsättningen däremot.
Riktigt bra.
Hög fart, god kontroll på pucken och aggressivitet i andra perioden, kontrollerat och stabilt i den tredje.
Fortsätt så.
Till sist: inte för att sprakade om nye Adam Helewka, men en med beröm godkänd debut av kanadensaren. Tillsammans med Broc Little och Patrik Lundh finns förutsättningar för att det kan bli en stadigt producerande kedja som så tydligt saknats så här långt.