Några veckor har gått efter avslutningen av en magisk säsong där Florida Panthers överraskade alla och med Gustav Forsling som en av de stora stjärnorna tog sig hela vägen till Stanley cup-final mot Vegas Golden Knights.
Där tog det stopp.
Till slut.
– Extremt jobbigt att förlora efter allt som vi har gått igenom tillsammans. Bland det värsta jag varit med om. När man kämpat så länge med samma killar...det blir väldigt tomt och många tankar. Men med lite distans ska vi vara jävligt stolta över vad vi gjorde, säger Gustav Forsling.
Ja, hur var det att spela Stanley cup-final?
– Väldigt roligt. Mycket media och mycket uppmärksamhet. Det är en speciell känsla som är svår att beskriva när du får uppleva något som du drömt om i hela livet. Slutspel är nästan som en helt annan sport.
Inte oväntat hittar vi honom i LHC-gymmet i Stångebrohallen.
Semester efter succén?
Nja.
– Man kan väl säga att jag inte är jättebra på att vara ledig, säger Gustav Forsling med tröjan dyblöt av svett efter avklarat styrkepass.
Hur mår kroppen?
– Hyfsat, skulle jag säga. Jag har vissa skavanker som behöver rehabiliteras. Det var rätt mycket skador som jag fick kämpa mig igenom.
– Värst var väl när jag klämde fingret så att det sprack upp. Till matcherna efter fick jag bedöva och kände inte halva handen. Det gick okej, men var en väldigt lustig känsla. I finalerna hade vi flera i laget som nog inte spelat om det varit grundserien. Många har opererats efteråt, så vi får se hur starten blir i höst.
Hur klarar man 103 matcher på en säsong?
– Det är svårt att vara på topp varje dag. Som ung är det något du behöver lära dig. Du kan inte ha en dålig match. Framförallt inte när du känner pressen att inte bli nedskickad. Jag lärde mig mycket under de första åren som jag har i bakhuvudet nu.
Efter några svajiga år som start på NHL-karriären har förre LHC-backen gjort succé i Florida och spelar näst mest i laget efter Brandon Montour. Han har ett år på kontraktet, men enligt initierade uppgifter är det av högsta prioritet för klubben att förlänga. Efter att ha spelat för uppemot 30 miljoner kronor per år kan han nu räkna med en rejäl löneökning.
– Förhoppningen är att vi ska vara kvar. Det hade varit jätteskönt att skriva längre kontrakt på mer än tre år för att få den tryggheten. Med tanke på allt runt omkring har jag svårt att se att det finns något bättre ställe i världen att spela hockey på, säger Gustav Forsling.
Han ser sig om i gymmet.
Funderar.
Säger sedan:
– På något sätt är det här ändå hemma. Det känns inte som det var så länge sen som jag spelade här. De här sju åren har gått fort.
Till hösten är planen att hitta eget hus i Fort Lauderdale, men just nu stortrivs han på landet vid Stora Rängen utanför Linköping.
– Skönt med en sommar hemma. Att på morgonen komma ut till tystnaden och fågelkvittret. Det känns väldigt friskt och är en enorm kontrast till Florida. Nu tycker alla att det är varmt här, men vi kommer från 35 grader och extremt kvav luft. Det är svårt att ens gå en kort promenad därborta just nu.
Ishockeystjärnan säger själv att han är en naturkille.
– Jag har alltid gillat att fiska och hänga ute i naturen. Nu när jag har båten i blir det att man sticker ut ofta.
Om en vecka väntar nästa stora uppgift när han gifter sig med mångåriga flickvännen Daniella.
– Det kommer säkert vara nervöst och känslosamt. Det blir 90 personer på kalaset och rätt mycket hockeyfolk, säger Gustav Forsling.