Torgny Bendelin med kaffekannan i högsta hugg.
Med havet som granne, några hundra meter från Djupviks fiskeläge, slog vi – med hustru Guns hemlagade tiramisu som ljuvligt tilltugg – oss ned och bad 67-åringen från Hemse berätta om ett antal händelser ur sitt rika ishockeyliv.
Det gjorde han så gärna.
Från stora vinster och tuff turbulens till fårskinnsmössa, segercigarrer och brandkårsbesök.
Häng med!
I elitserien med Vita Hästen – men inte så länge
”Det måste ha varit 1990. Vi vann vår match mot Björklöven och alla spelare satt kvar på isen och lyssnade på Radiosportens referat från Rögle–Modo. Om Rögle vann skulle vi gå upp, men Modo avgjorde i förlängningen. Det var fantastiska år med Rauge och gänget och vi var ruskigt nära.
Televerket var sponsor och jag försökte göra en deal med Ingemar Stein, som var ansvarig, om att få köpa en fax som dök upp då. Han ville inte pruta så mycket, men vi kom överens om att om vi gick upp i elitserien så skulle jag få en. Efteråt sa jag att ”vi var ju faktiskt där, men du sa inget om att vi skulle stanna kvar”. Så då fick jag en ändå. Haha.”
Upp till elitserien med AIK
”Makalös kväll. Helt avgörande match mot Boden. 12 000 åskådare i Globen, varav 11 850 klädda i gulsvart. Vi behövde vinna med tre mål och ledde med 3–0 när Boden med ett par minuter kvar fick straff. Det blev ett herrans liv och folk kastade in grejer på isen. Omspolning, väntan i omklädningsrummet och hade du släppt en nål där så hade det plingat. Uffe Sandström skulle slå straffen och efteråt har jag fått veta att han var så nervös att han var på toaletten och kräktes.
Vi hade Roffe Ridderwall i målet, han tog straffen och när det var 30 sekunder kvar kom en sån där taktiktavla singlande i luften. Det var Niklas Wikegård, som var tränare i Boden, som kastade den. Då tänkte jag att ”nu är det klart”. Jag brukar påminna Wikegård om det när vi ses.”
Udda tränarpar: Mats Weiderstål och Torgny Bendelin.
Turbulensen i Linköping och det omtalade brevet
”De två första säsongerna gjorde vi bra resultat, men jag var inte nöjd med mitt jobb. Det var mycket som var rörigt och det fanns stunder när jag mådde dåligt. Mats (Weiderstål) och jag var väldigt olika. Det kan vara en fördel, men funkade inte för mig. Sen kom det där brevet (där spelarna krävde Bendelins avgång, vår anm) och strax efter fick jag sparken.
Vet du idag vem som skrev det?
Lång tystnad.
Vet du?
Jag vet vad ryktet säger.
Jag har lagt det bakom mig. Oftast har det gått bra, men där fick jag känna på en annan sida av tränaryrket och jag är inte säker på att jag skulle vilja ha det ogjort.
Sen kom du tillbaka och räddade klubben kvar.
Det var en extremt märklig situation, men jag hade kontakt med några viktiga spelare och Mike (Helber) kom hem till mig och bad mig komma tillbaka. Efter det hade vi en jättebra relation. Efter sista matchen fick jag en fem minuters stående ovation av publiken i Stångebro. Det var mycket kärlek och en fin avslutning.”
Torgny Bendelin hyllas av LHC-publiken.
Segercigarrer och brandkåren på besök
”Haha, det var efter just den matchen. Lasse Thörnholm, som var fystränare, var förtjust i kubanska cigarrer och hade ett stort etui i tränarrummet. Så där satt han, jag och Niklas Czarnecki med fötterna på bordet och bolmade. Det var som en dimma när dörren plötsligt slogs upp och brandkåren kom instormandes med hjälmar på. Larmet hade gått av röken och jag tror att LHC fick betala en straffavgift för det där.”
Fårskinnsmössa i båset i 8–0-matchen mot HV 71
”Det där finns på Youtube, vet jag. Vi bodde ute i Ekängen och eftersom det blåste så mycket från Roxen köpte jag en fårskinnsmössa för mina hundpromenader. Dagen före HV-matchen sa jag till spelarna att ”lyckas vi hålla oavgjort när det är tio minuter kvar så ska jag ta på mössan i båset” och alla garvade. Sen blev det en helt sjuk match. Efter 5–0 var Stefan Liv så förbannad att han bytte ut sig själv. Det fanns säkert de som tyckte att det var fånigt, men mössan kom på och har blivit en klassiker.
Vet du var du har mössan nu?
Jag vet att jag har den kvar. Någonstans.”
Längtan tillbaka till Gotland
”Det är min födelseö, vi hade en dröm att bosätta oss här och jag bodde ensam i 16 månader för att bygga huset. Livet är lugnt och behagligt, men jag kan sakna pulsen ibland. Ishockeyn är en helt annan sport nu än för 25 år sedan och jag har fått vara med om den utvecklingen. Det är magiskt. Som tränare är det en ständig oro och det kan vara ett tufft pris att betala. Men jag har alltid känt drivet och älskat jobbet nästan varenda dag.”
Torgny Bendelin under intervjun med Corren.