Snart ett och ett halvt år har gått sedan Johan Fransson – med drygt två säsonger i Linköping i slutet av 00-talet bakom sig och nu i Leksand – skadades svårt i en motorcykelolycka.
– De första sex månaderna var nattsvarta. Jag hade så ont att jag bara skakade i princip. Det var fruktansvärt och jag var nästintill oanträffbar. Det kändes som att ”ska livet vara så här?”. Då visste jag inte om jag skulle kunna göra någonting i framtiden.
– Jag har varit ledsen över att jag känt mig otillräcklig för familjen – man har känt sig helt värdelös. Jag är en väldigt aktiv människa, pappa och man. När olyckan skedde kändes det som att allt togs i från mig och jag var tvungen att säga till ungarna varje gång att det kan jag inte göra, säger han i en lång intervju med Expressen.
Om 37-åringen någon gång kan spela ishockey igen är oklart.
– Jag vill inte döda den drömmen. Det är viktigt för mig att ha det målet, att jag ska spela hockey igen. Du vet alla jävla tester man gjort genom åren som man gnällt över, beep-test och Coopertest... jag skulle göra ett test varje dag om det innebar att jag fick spela igen, säger Johan Fransson, som just nu hjälper till som tränare för sonens pojklag.
– Det är roligt för mig att vara tillbaka i hockeyn, för den är väldigt viktig för mig. Jag har gått en grundkurs i att vara tränare och tänker att jag vill hålla på med hockey – i någon form – i framtiden.
Samtidigt kämpar han fortfarande med men från olyckan och längtar efter en normal vardag utan bland annat smärta och hjärntrötthet.
– Jag mår ju bättre. Jag är mycket gladare och framåt. Och ser positivt på framtiden, säger han till tidningen.